Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

8.4. ARBETE - EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET 67
och likvärdighet, och de krav att skydda svaga grupper, som ligger bakom den centrala
normeringen inom välfärdspolitikens ram.” 42
”Att det finns en faktisk ojämlikhet i människors resurser att p˚averka politiker och myndigheter
är n˚agot vi inte f˚ar blunda för. Som företrädare för arbetarrörelsen m˚aste vi alltid
vara mycket vaksamma p˚a att de röstsvagare grupperna inte ˚asidosätts till förm˚an för andra,
mer välartikulerade.” Palme menade förvisso att detta inte var n˚agot argument mot variation
och m˚angfald ”i sig” eftersom större variation faktiskt ocks˚a skulle kunna innebära ett
större steg mot jämlikhet - ”att ge dessa olika människor samma rätt till de samhällstjänster
som svarar mot deras behov”. 43 Jämlikheten är m˚alet, och allt som motverkar detta m˚aste
avvisas. Det blir väldigt tydligt om man betraktar hur Palme tänkte sig att valfriheten skulle
utformas.
Hos Olof Palme finns inga argument ens antydda för entreprenader, köp och sälj eller
beställare-utförare, som socialdemokratin senare skulle börja laborera med. ”Själv är jag
stark motst˚andare till att flytta ut sociala verksamheter, som t.ex. barnomsorg, till privata
entreprenörer.” 44 Han kunde däremot tänka sig att olika ideella verksamheter kunde f˚a driva
offentliga tjänster - men enbart därför att de inte drevs av vinstsyfte.
I själva verket avvisar Olof Palme varje form av marknadsmekanism för att fördela
resurser och tillg˚ang till välfärdstjänsterna b˚ade inom och utom offentliga sektorn. Det är
tydligt när han förklarar fördelen med valfrihet ur resursfördelningssynpunkt. Skulle det
visa sig att n˚agon skola eller v˚ardcentral blir bortvald ”är det en snabb och tydlig signal
till de politiskt ansvariga att n˚agot är p˚a tok och att ˚atgärder bör sättas in för att rätta till
detta.” 45
Palme menade s˚aledes att valfriheten kunde fungera som en indikator p˚a var offentliga
sektorn inte levde upp till sin grunddevis ”endast det bästa är gott till folket” s˚a
att man skulle kunna sätta in resurserna där. Den filosofi som l˚ag bakom tanken p˚a att
”utsätta” offentliga sektorn för marknadskrafterna och senare den borgerliga regeringens
valfrihetsrevolution var en helt annan. När medborgarna förvandlas till kunder och väljer
välfärdstjänster kommer det vara en signal vilka tjänster de efterfr˚aga och resurserna skall
styras dit. Vinstintresset hos de enskilda utförarna - b˚ade inom och utom offentliga sektorn
- skall s˚aledes användas som fördelningsprincip.
I ett s˚adant system gäller inte längre Palmes argument att det g˚ar bra med valfrihet
inom den offentliga sektorn och med ideella alternativ. Palme skulle s˚aledes tvingats överge
hela sin moderna argumentation för offentliga sektorn för att kunna ställa upp p˚a en s˚adan
förändring av välfärdsstaten. Jag finner det föga troligt.
8.4 ARBETE - EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET
Ocks˚a när det gällde arbetslösheten valde Palme konfrontation och avfärdade st˚andpunkten
att marknadskrafterna allena skulle kunna lösa problemet. Ocks˚a här kom han att fördjupa
sina idépolitiska ställningstaganden under 1980-talet.
Kravet p˚a och kampen för full sysselsättningen löper som en röd tr˚ad genom hela Olof
Palmes politiska liv. 1970 säger han att ”[o]m man p˚a kortast möjliga sätt skulle försöka
sammanfatta socialdemokratins strävanden under n˚agra ˚artionden skulle det säkert vara
42Anförande vid Statsanställdas förbunds kongress 14/8 1985, OPA 2.4.0/115-04.
43Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).
44Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).
45 ”Full sysselsättning” 9/8 1970, OPA 2.4.0/022.