Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

54 Kapitel 7. Offenliga tjänster - framtidens väg
Palmes vokabulär, men det är lika sant att Palme g˚ang efter g˚ang inskärpte att medborgarna
via offentliga sektorn kunde f˚a makt över sina liv p˚a ett helt annat sätt än p˚a marknaden. Det
var ett ställningstagande han inte ruckade p˚a (vilket kommer bli mer tydligt nedan). 1985
uttryckte han det s˚a: ”Genom den samhälleliga sektorn kan människor styra grundläggande
villkor för sitt eget liv och sin egen personliga utveckling. Genom den samhälleliga sektorn
görs människor oberoende av de ekonomiska intressen de inte själva kan kontrollera”. 6
Denna särställning gällde dock tydligen inte när det handlade om att kontrollera arbetsvillkoren.
När Palme i mitten av sjuttiotalet med stor emfas menar att välfärdsbegreppet
m˚aste vidgas till att gälla ocks˚a villkoren i arbetslivet, och att detta i sin tur f˚ar stora effekter
p˚a människornas makt i samhället i övrigt, intar dock inte den offentliga sektorn n˚agon
särställning. Den nämns över huvud taget inte.
Samtidigt är det ju uppenbart att förbättrade arbetsvillkor för den offentliga sektorns
personal skulle ha lika dynamiska effekter som Palme menade att den skulle f˚a p˚a den
privata sektorn. Att det var s˚a beträffande det privata näringslivet vidhöll han i mitten p˚a
˚attiotalet. Men att den demokratiska kontrollen över den offentliga verksamheten faktiskt
ocks˚a innebär unika möjligheter att p˚averka arbetssituationen för en stor grupp människor
tycks inte ha förespeglats honom:
”I en undersökning som gjorts p˚a S:t Görans sjukhus om kvinnor som f˚att
barn med missbildning fann man att detta var vanligt bland kvinnor i arbetaryrken.
Man fr˚agade sig varför. Dessa kvinnor hade ofta en mera stressig arbetssituation,
de hade mera skiftarbete, mera tempojobb, de var h˚ardare pressade
i arbetslivet. De hade ofta sv˚ara sociala förh˚allanden. Dessutom var de
mera osäkra när det gällde att g˚a till myndigheterna och begära förbättringar
och stöd, vid mödrav˚ardscentraler och andra institutioner. [...] Slutsatsen är
ju inte att vi ska försvaga den offentliga sektorn och försämra det värdefulla
stödet till mödrar och till barnen. Vi borde förstärka den. Den andra slutsatsen
är att vi bör ge kvinnorna lite bättre förh˚allanden i arbetslivet s˚a att de slipper
oroa sig för sina ofödda barns hälsa”. 7
Palmes inställning är här glasklar. Människors hälsa och deras medborgerliga resurser
styrs i stor utsträckning av deras villkor p˚a jobbet. Det kan motverkas genom
välfärdssystemen och genom förbättrade förh˚allanden i arbetslivet, visserligen bara ”lite
bättre” för kvinnorna. Men hans slutsats är ocks˚a tydlig, ”det vill säga vi ska förbättra
välfärdspolitiken i de breda folkgruppernas intressen.” Det ska s˚aledes inte ske genom att
vi använder v˚ar kontroll över den offentliga verksamheten till att förbättra villkoren för
de anställda. Eller? Palme uttalar aldrig den möjligheten, även om den kan sägas ligga
inbäddad i hans övriga formuleringar. Han följde - mot sin vana p˚a andra omr˚aden - inte
implikationerna fullt ut.
7.2 OMSORG - INTE BYR ˚AKRATI
Fr˚agan om tjänstesamhället och arbetsvillkoren inom offentliga sektorn var dock inte
den ledande fr˚agan i samhällsdebatten i början av 1970-talet. I stället handlade den
om det byr˚akratiska och centraliserade Sverige. Fr˚agan har m˚anga bottnar och hänger
förvisso egentligen samman med just diskussionen om den tekniska utvecklingen och
tjänstesamhället, men de tv˚a grundtemana var, och är väl fortfarande, demokrati och
byr˚akrati.
6Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985)
7Inledningsanförande vid SAP:s 29:e ordinarie kongress 15/9 1984, OPA 2.4.0/110-10.