Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

4.1. IDÉERNAS MAKT 29
nära. För man kan inte nöja sig enbart med den etiska principen, man m˚aste ocks˚a ta dess
konsekvenser. ”Vi vilja förverkliga människovärdets princip”, citerade han gärna Richard
Sandler.
Men hur skulle det g˚a till? Den princip som genomsyrar hans politiska förkunnelse är
i grunden enkel: har man väl godkänt demokratins jämlikhetsprincip - en man en röst -
m˚aste man ocks˚a g˚a med p˚a att den sl˚ar igenom p˚a livets alla omr˚aden. Det är en princip
som vägleder honom när han inför SSU-arna 1964 deklarerar ”avskyn mot klassamhället”
likväl som när han 1982 vänder sig mot TV-tittarna i partiledardebatten och säger: ”Jag är
en demokratisk socialist med stolthet och glädje.”
Det är allts˚a via och med hjälp av demokratin som människornas lika värde skall infrias.
Helt enkelt för att idén om alla människors värde ligger inbäddad i den. Och p˚a den punkten
var han glasklar: detta ställer kravet ”p˚a en social och ekonomisk verklighet som kan ge
friheten innebörd”. Det räcker s˚aledes inte med allmän uppslutning kring idealet, eller ens
att alla är jämlikar inför lagen eller i politiken, därför att man d˚a missar ”de ekonomiska
faktorernas avgörande betydelse” 16 för människors möjlighet att leva som fria och jämlika
medborgare.
Palmes idépolitiska grundval kan egentligen sammanfattas med franska revolutionens
paroller ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Och den kan bäst först˚a som en seriekoppling
av de tre honörsbegreppen p˚a ett s˚adant sett att de betingar varandra.
M˚alet är människors frihet, befrielse om man s˚a vill. Men människor blir fria bara om
alla skrankor, alla klyftor och all exploatering försvinner. ”Valfrihet förutsätter jämlikhet”,
som han sa till deltagarna p˚a partikongressen 1972. 17 Jämlikheten är i sin tur bara möjlig
att uppn˚a om människor sluter sig samman i stället för att konkurrera, om man väljer
”demokratins och den solidariska sammanh˚allningens väg”. 18 Utan det ena är det andra
menings- eller verkningslöst.
Jag ska inte säga att Palme egentligen införde n˚agot genuint nytt. Det innebar inget brott
med den socialdemokratiska traditionen, snarare en starkare betoning av ett gammalt men
delvis gömt tema. Det speciella med Palme var hans intensiva kontakt med detta idéarv,
det allvar han la just vid dessa idéer. Men där Erlander i första hand betonat ”tryggheten”,
som en kvarleva av utrotningen av fattigdomen, började Palme betona ”jämlikheten”. I
en artikel i Tiden 1960, som p˚a m˚anga sätt ligger nära hans och Erlanders gemensamma
formuleringar, finns ett nytt str˚ak. ”Prisbildningen p˚a marknaden är inte n˚agot tillförlitligt
m˚att p˚a alla den enskildes önskningar” 19 , skriver han. Det är mer än en nyansskillnad. För
om trygghet i första hand leder tankarna till att beskydda och ta hand om, s˚a riktar sig talet
om jämlikhet och den enskildes önskningar snarare mot befrielse.
Den idémässiga kopplingen mellan hänsyn till individens önskningar och kravet p˚a
jämlikhet för att förverkliga detta utgör det idépolitiska arv Olof Palme lämnade efter sig,
som gav socialdemokratin en roll ocks˚a i det senindustriella Sverige. Det kom ocks˚a delvis
att ändra motiven bakom välfärdsstaten.
Det är egentligen sv˚art att peka ut vilket av de tre värdena - frihet, jämlikhet, demokrati
- som är mest centralt i Palmes idépolitiska ställningstaganden. Själv lutar jag änd˚a ˚at att
just betoningen av jämlikhet har en speciell betydelse. Det är där Palmes samhällsanalys
dväljs. För det är först när man svarat p˚a fr˚agan varför jämlikhet inte r˚ader i samhället
som man kan peka ut vägen fram˚at. Emellertid är det sv˚art att vaska fram n˚agon ”grandios
16 ”Praktisk politik är idéinspirerad”, Dagbladet Sundsvall 5/1 1959, OPA 2.6/001-5.
17 ”Kvinnans jämlikhet”, anförande vid socialdemokratiska arbetarparetiets kongress 2/10 1972,
OPA 2.4.0/042-03, Att vilja g˚a vidare (1974).
18Anförande vid socialdemokratiska arbetarepartiets kongress 30/9 1972, OPA 2.4.0/042-01, även
i Att vilja g˚a vidare (1974).
19 ”Radikal förnyelse”, Tiden nr 7 1960, omtryck i Politik är att vilja (1968).