Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

74 Kapitel 8. Välfärd för alla - eller kampen mot nyliberalismen
det är uppenbart att det starkaste argumentet för de reaktionära krafternas krav
p˚a socialnedrustning och privatisering, är just det faktum att vi m˚aste l˚ana ihop
till en s˚a stor del av statsutgifterna”. 72
Det var s˚aledes inget nyliberalt avsteg i sig när Palme talade om vikten av att sanera
offentliga sektorns finanser. ”För oss är [...] starka statsfinanser den bästa garantin för en
solidarisk fördelningspolitik och för att trygga sysselsättningen.” 73
Inte var det heller i sig n˚agot avsteg när han menade att inflationen m˚aste bekämpas.
”En m˚almedveten kamp mot inflationen är en grundläggande förutsättning
för den svenska ekonomins styrka och slagkraft. inflationen snedvrider investeringsutvecklingen
och h˚aller tillbaka investeringarna p˚a en rad för framtiden
avgörande omr˚aden. Den ökar klyftorna och leder till att det är de
l˚agavlönade och barnfamiljerna som f˚ar bära de tyngsta bördorna. En omfattande
förmögenhetsöverföring skapas till nackdel för de stora folkgrupperna
genom stora värdestegringar p˚a egendom. M˚alet för samhällets prispolitik
m˚aste vara att förhindra en fortsatt sänkning av realinkomsterna för de stora,
breda löntagargrupperna. En p˚ataglig uppbromsning av prisökningen är
nödvändig ocks˚a för att minska förväntningarna om en fortsatt stark inflation.”
74
Olof Palme tog allts˚a varken lätt p˚a den offentliga ekonomin eller inflationen. Och det
hade han goda skäl att inte göra. Poängen är dock en annan. Han kunde göra det utan att
stiga av den socialdemokratiska traditionen och svika sin egen idépolitiska grund därför att
n˚agot annat alltid gick först: kampen mot arbetslösheten.
Inför de församlade TCO-ombudsmännen en sommardag 1985 sa han följande ord,
som borde gjutas i bly och hängas upp framför varje dator p˚a finansdepartementet: ”Arbetslösheten
är ett s˚adant socialt ont att regeringen har en självklar skyldighet att bekämpa
den, detta alldeles oavsett vad som kan sägas vara orsaken till den.” 75
72 Anförande vid DHR:s 60-˚arsjubileum i Eskilstuna 28/5 1983, OPA 2.4.0/104-13.
73 Anförande vid Svenska Metallindustriarbetareförbundets kongress 19/9 1977, OPA 2.4.0/080-08
74 Anförande vid TCO:s kongress 11/6 1985, OPA 2.4.0/114-11, även i En levande vilja (1987).
75 Elmbrant, Palme, s 310.