Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

Kapitel 9
Ett levande arv
Olof Palmes sista valrörelse kom i grunden att handla om det svenska folkhemmet, den
välfärdsstat som socialdemokratin byggt under 50 ˚ar, varav Palme aktivt deltagit i drygt
30. Valet handlade om medborgarnas förtroende för Olof Palmes och socialdemokratins
ideologiska linje. S˚a uppfattade Palme ˚atminstone valet.
Det brukar beskrivas som systemskiftesvalet. Enligt historieskrivningen började det
hela med att socialdemokraterna n˚agon g˚ang i april 1985 nosade upp begreppet i
n˚agra moderata skrifter och sedan valkampanjen igenom fr˚agade moderaterna vad de
tänkte förändra. 1 Moderaterna hade emellertid aldrig använt ordet. Under moderaternas
partistämma hösten 1984 och i en intervju med partiledaren Ulf Adelsohn hade däremot
ordet ”systemförändringar” dykt upp. I själva verket är det Palme som introducerar ”systemskiftet”
som en beskrivning av moderaternas politik. Han gör det i riksdagen i oktober
1984, n˚agra dagar före moderaternas partistämma. ”Det talas med allt aggressivare tonfall
om ett systemskifte i Sverige.” 2 N˚agra dagar efter partistämman säger Palme i Göteborg:
”de vill ha en systemförändring. De vill förändra i grunden”. Och s˚a räknar han upp alla
nedskärningar som kommer krävas om moderaterna infriar sitt krav p˚a att offentliga sektorn
ska bantas till 1969 ˚ars omf˚ang. Det var en diger lista. Palme ville att valet skulle handla
om de ideologiska skillnaderna och de praktiska följderna. 3 Han löd sin gamla handskrivna
rekommendation fr˚an 1960-talet - att gjuta samman intresse- och idépolitiken.
Valrörelsen var en l˚ang anklagelseakt mot moderaternas och SAF:s ambitioner att i
grunden förändra, för att inte säga riva ner välfärdsstaten. Mot nyliberalismen ställda han
sin egen politiska vision:
”Ett gott samhälle m˚aste bygga p˚a solidaritet och samverkan, inte egoism
och konkurrens. Ty i ett samhälle, där människorna ständigt m˚aste bekämpa
varandra för att säkerställa sin egen trygghet, där tvingas ocks˚a människorna
att betrakta varandra med fientlighet och misstro. Varje medmänniska blir en
tänkbar medtävlare och därmed ett tänkbart hot mot den egna tryggheten, de
som slagits ut i kampen tvingas till ständigt förnyade attacker, medan de som
vunnit p˚a olika sätt m˚aste skydda vad de uppn˚att mot nya konkurrenter. Det blir
ett isande ödsligt samhälle för alla att leva i även för de som skenbart vunnit
i tävlingen. Ett gott samhälle förutsätter jämlika resurser för människorna att
styra sina egna liv, inte djupnande klyftor som gör stora grupper medborgare
hjälplösa mot ekonomiska makthavare. Ty i ett s˚adant samhälle är stor grupper
1Anförande i riksdagens allmänpolitiska debatt 24/10 1984, OPA 2.4.0/110.
2Anförande vid Göteborgs arbetarekommuns möte i Scandinavium, Göteborg 7/11 1984, OPA
2.4.0/111-04.
3Anförande vid SSU:s skolklubbskonferens i Stockholm 24/2 1985, OPA 2.4.0/112-07.
75