Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

62 Kapitel 8. Välfärd för alla - eller kampen mot nyliberalismen
tige ger icke ett resultat som vi kan uppleva som rättvist.” 12 Varför är det inte rättvist? Jo,
därför att om enbart marknaden fördelning gällde skulle människor ha olika möjligheter att
förverkliga sina livsprojekt. Därmed är människovärdet - alla människors lika värde - satt
ur spel. Och mot marknadens sätt att fördela st˚ar enbart en sak: demokratin; ”privatiseringskraven
stämmer väl med den nyliberala grundtanken att man m˚aste begränsa politikens
- dvs demokratins verkningskrets för att i stället öka marknadens; eller annorlunda uttryckt,
man vill begränsa den fördelning av resurser som sker genom beslut enligt principen en man
- en röst till förm˚an för en fördelning i enlighet med ekonomisk styrka.” 13
Därmed utmanar man den frihet m˚anga människor f˚att genom att g˚a samman i
demokratins tecken. ”Genom den samhälleliga sektorn görs människor oberoende av
ekonomiska intressen de inte själva kan kontrollera, ingen annan än de själva har makt
över det samhälle de lever i och som formar förutsättningen för deras liv.” 14 Men bara för
att man försvarar den offentliga sektorn betyder det inte att allt är bra.
”Jag p˚ast˚ar inte att vi inom dagens offentliga sektorn alltid lyckas leva upp
till de m˚al om jämlikhet och rättvisa, ansvar och respekt för andra [...] Men
det avgörande är att det samhälleliga systemet ger oss möjligheten att n˚a dessa
m˚al, medan de i ett privatstyrt system aldrig kan förverkligas.” 15
Ska människovärdet st˚a i centrum kan inte ekonomisk styrka och
lönsamhetsbedömningar styra fördelningen. ”För mig är det en självklarhet att
grundläggande sociala nyttigheter - som t. ex. sjukv˚ard och utbildning - skall ställas
till förfogande p˚a lika villkor för alla medborgare, i enlighet med deras egna behov men
oberoende av deras inkomst och bosättningsort.” 16
När Palme fördjupar sina argument för offentliga sektorn erkänner han nu att marknaden
kan producera exempelvis sjukv˚ard och utbildning. Därmed tvingas han för det första
analysera vad som egentligen händer p˚a marknaden, hur dess mekanismer fungerar, och för
det andra föra fram de moraliska argumenten för den generella välfärden. Ur svaren p˚a de
fr˚agorna växer en detaljerad och djup analys fram av varför marknaden är oduglig till att
fördela välfärdstjänster.
”Varför”, fr˚agar Palme retoriskt ”har d˚a marknadskrafterna inte klarat av det här förut?
Vi har haft brist p˚a ˚aldringsv˚ard och skola och sjukv˚ard länge. Varför väntade d˚a marknadens
profeter med sina predikningar till dess samhället var moderniserat och utbyggt,
skolan utbyggd, trygghetsreformerna genomförda? Alla dessa uppgifter fanns hela tiden.
Men det var först när folkflertalet i kraft av sin ställning som den politiska demokratin gav,
genomförde välfärdspolitiken som de tankar uppstod att dessa uppgifter inte ska lösas p˚a
medborgarnas villkor, utan p˚a marknadens.” 17
Budskapet är dubbelbottnat och dubbeltydigt. ˚A ena sida antyder han att marknadskrafterna
inte över huvud taget kan klara av dessa uppgifter, d˚a skulle de ju tagit sig an
dem tidigare, ˚a andra sida tycks han mena att marknaden vill ta över först nu när resurserna
är mobiliserade, när de inte behöver st˚a för de tunga investeringarna, de vill plocka ˚at sig
de lönsamma delarna.
12Anförande vid Statsanställdas förbunds kongress 13/8 1981, OPA 2.4.0/096-05.
13Anförande vid Statsanställdas förbunds kongress 14/8 1985, OPA 2.4.0/115-04.
14 ”Lika villkor för kvinnor och män - en fr˚aga om demokrati”, anförande vid arbetsmarknadsdepartementets
information om jämställdhetsarbetet inför FN:s kvinnokonferens, 14/3 1985, OPA
2.4.0/112-11.
15Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).
16Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).
17Inledningsanförande vid SAP:s 29:e ordinarie kongress 15/9 1984, OPA 2.4.0/110-10.