Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

64 Kapitel 8. Välfärd för alla - eller kampen mot nyliberalismen
”Behoven av v˚ard och omsorg kan bara mötas genom en organisation som
tar sin utg˚angspunkt i just behoven, inte i lönsamheten, en organisation som
kontrolleras av medborgarna, inte av vinstintresset....dvs bara genom en stark,
samhällelig sektor” därför att den ger människorna möjlighet att p˚averka den
enbart i kraft av att de är medborgare. Oberoende av vilka ekonomiska resurser
de besitter!”. 24
Det finns, som vi s˚ag ovan, dock en dubbeltydighet i Palmes analys. ˚A ena sidan kan inte
marknaden producera tillräckligt mycket välfärdstjänster, ˚a andra sidan kan den producera
en del. Hur ska vi tolka detta? Det g˚ar ju, utifr˚an Palmes ovanst˚aende analyser, att tänka sig
en sorts kompromisslösning. Det som kan bedrivas p˚a marknaden bör bedrivas där, medan
välfärdsstaten via offentliga sektorn ser till att de som inte f˚ar sina behov tillgodosedda p˚a
marknaden ocks˚a har n˚agon stans att vända sig.
Palme avfärdade klart och tydligt det alternativet: ”Jag ser inte n˚agot skäl i att sälja bort
det som vi gemensamt har byggt upp och som vi med stora ansträngningar har skapat.” 25
H˚allningen vilar alldeles uppenbart p˚a mer än en analys av hur marknaden fungerar. Den
vilar p˚a ett moralisk beslut. Det behövs fler goda skäl. N˚agot Palme ocks˚a utvecklade. Han
kom därmed att tala för en generell välfärdsmodell med argument som först i dag blivit
allmänt spridda.
8.3 DEN GENERELLA VÄLFÄRDEN
Palme var ju själv sedan tidigare en varm förespr˚akare för satsningar p˚a de utsatta. P˚a femtiotalet
hade han och Linbäck deklarerat att det var viktigare att satsa p˚a utsatta minoriteter
än att bygga ut de generella systemen. 1970 summerar han sextiotalet p˚a följande sätt:
”Vi har valt linje - under hela senare delen av 1960-talet - att bygga ut stödet framför allt
till de sämst ställda barnfamiljerna. Om vi skulle ha slagit ur hela den stora satsningen p˚a
bostadsstöd, moderskapsförsäkring, bidragsförskott och barnpensioner, p˚a alla barnfamiljer
skulle det ha gett en extra tillsats av 200 kr. p˚a barnbidragen. I stället har l˚aginkomsttagarna
f˚att m˚angdubbelt mer.” 26
Inför attacken fr˚an höger och kraven p˚a privatisering av offentliga sektorn och ökad
andel selektiv, behovsprövad välfärdspolitik förändrades dock Palmes argument. Det är
emellertid först en bit in p˚a 1980-talet som Palme utvecklar dem.
Vad skulle hända om man verkligen privatiserade de delar av offentliga sektorn som
de betalningsstarka använder? Hela idén om en samhällssolidaritet skulle smulas sönder
menar Palme.
För det första skulle välfärdens ekonomi undermineras eftersom betalningsviljan kommer
minska. ”Med en s˚adan politik skulle vi f˚a en överklass som efterfr˚agade en utvidgad
marknadsekonomisk service och som samtidigt krävde en minskning av s˚adan offentlig
service som de inte själva hade n˚agon nytta av.” 27 Offentliga sektorn kan därför inte enbart
fungera som ett skyddsnät. ”En samhällssektor som bara omfattar ‘de svagaste‘ kommer
hela tiden att dras med finansieringsproblem, som gör att de tjänster den kan erbjuda blir
av sämre kvalitet, trots att deras klienter egentligen har de största behoven.” 28 Erfarenheter
fr˚an andra länder visar, menar han, att en selektiv behovsprövad välfärdspolitik ”ofta leder
24Anförande vid Handikappförbundens Centralkommittés kongress 1/6 1985, OPA 2.4.0/114-07,
även delar i ”Frihet och jämlikhet” i En levande vilja (1987).
25Inledningsanförande vid SAP:s 29:e ordinarie kongress 15/9 1984, OPA 2.4.0/110-10.
26 ”Skatter och jämlikhet”, Smedjebacken 15/3 1970, OPA 2.4.0/019-07.
27Anförande vid DHR:s 60-˚arsjubileum i Eskilstuna 28/5 1983, OPA 2.4.0/104-13.
28Olof Palme, ”Välfärdspolitiken och den offentliga sektorn” i Förnyelse-förändring i offentlig
sektor - tal vid verksledningskonferensen i Malmö 23-24 januari 1985 (1985).