Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

6.2. INNANFÖR FÖRETAGENS PORTAR 49
gör ytterligare en markering av vikt. För enligt Palme leder inriktningen p˚a arbetet ˚at ett
annat h˚all än vad man kanske först tänker sig. Det är inte ägandet som ställs i centrum. ”I
viss m˚an kan man säga att vi g˚att tillbaka till 1887 ˚ars program. 1944 ˚ars program säger
att äganderätten är det väsentliga. Men vi säger att arbetet är det väsentliga. Det är arbetet
som är grunden för all välfärd. Det är i kraft av sin arbetsinsats - därför att de jobbar i
produktionen - som arbetare och tjänstemän har rätt till medbestämmande. Det inryms inte
riktigt i 1944 ˚ars mera klassiskt marxistiska formulering.” 20
Änd˚a är det ju den ”mera klassiska marxistiska formuleringen” som ligger i botten
av den beskrivning Palme ger av verkligheten, nämligen att arbetslivets organisation sätter
försutsättningarna för det övriga samhället.. Skillnaden ligger mer i receptet än i diagnosen.
Det är reformistens lösning p˚a ett gemensamt problem. Att det är s˚a framg˚ar med önskvärd
tydlighet i en serie tal och artiklar fr˚an 1977:
”Work is not only a way to make a living for eight hours a day, five days a
week - and then we are free. Work also has a decisive influence on our family
life, our relation with other people and our general role in society. When we
have strict control and surveillance at work it is not easy to be free and active
in our leissure time. When we have an inferior and risky job environment,
few reforms outside working life means real improvement. Our security is an
illussion. Class differences in working life spread and permeat society as a
whole.” 21
Ungefär s˚a l˚ater den slutliga formuleringen av motiven bakom arbetslivsreformerna.
De är nödvändiga för att människor ska f˚a de resurser som gör att de i samhället kan
agera som fria och jämlika individer, kunna förverkliga sina livsprojekt. Först om ocks˚a
ställningen i arbetslivet förändras och förbättras blir demokratin reell och folket medborgare.
”Människorna f˚ar en mer skapande roll om arbetslivet förnyas. Viljan att förändra
samhället och privatlivet ökar. Kommersialismens inflytande över fritiden motverkas. Folk
kan lättare engagera sig i föreningslivet. Kulturen blir angelägen för flera.” 22
Olof Palme fäste som synes stora förhoppningar p˚a reformerna. ”Det är”, sade han, ”en
mycket stor jämlikhetsreform: Jämlikheten mellan arbete och kapital.” 23 Till slut skulle
man ge sig p˚a den notoriska paragrafen 32 i kollektivavtalen - arbetsgivarens rätt att leda
och fördela arbetet - som SAF vägrade överge.
De var en radikal politik. Palme talade gärna om den med stora ord. Den kommer,
sa han exempelvis, ”medföra den största förändringen i marknadshush˚allningen som skett
sedan 1932. Det är klokt. Ty det är social rättfärdigt.” 24
N˚agonstans efter 1977 talade han dock allt mer sällan om arbetslivsreformerna. Hade
han ändrat sig? Var de bara en överg˚aende nyck?
Det är givetvis ytterst en tolkningsfr˚aga och p˚a denna punkt kan säker andra argumentationslinjer
göra sig gällande. För egen del vill jag dock uppmärksamma det nära sambandet
mellan Olof Palmes grund˚ask˚adning och motiven för reformerna inom arbetslivet. De är
inte arfrämmande utan följer ur ideologin bara man tar den p˚a allvar. Även om reformerna
s˚aledes inte stod i centrum för Olof Palmes intresse under 1980-talet ˚aterkom han d˚a och d˚a
till temat. S˚a sent som hösten 1985 uttrycker han själva grundmotivet bakom arbetslivsreformerna:
”om uppgiften är att skapa arbete ˚at alla, d˚a är det ocks˚a av avgörande betydelse
20Föredragning om reviderat förslag till partiprogram p˚a SAP:s 26:e kongress 28/9 1975, OPA
2.4.0/068.
21Olof Palme, ”Social Justice and Individual Freedom”, Lectures In International Law 1/11 1977
(1977), OPA 2.2/004.
22Olof Palme, ”Arbetslivets förnyelse förändrar privatlivet”, Fönstret nr. 1 1977, OPA 2.3/016.
23Anförande i riksdagen 24/5 1973, OPA 2.4.0/048, även i Att vilja g˚a vidare (1974).
24Anförande vid SSU:s kongress 26/6 1972, OPA 2.4.0/039-05, även i Att vilja g˚a vidare (1974).