Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

Kapitel 4
Idépolitikern Palme
4.1 IDÉERNAS MAKT
P˚a m˚anga sätt kan man nog p˚ast˚a att Olof Palmes genuint egna politiska idéer kretsar just
kring hans framlyftande och starka betoning av jämlikhetsidealet. Nu är det dock inte s˚a
enkelt. Palmes jämlikhetsbegrepp är ett av flera viktiga politiska begrepp - som han seriekopplar
till en politisk h˚allning.
Men kanske ännu viktigare. Ett genomg˚aende tema hos Palme är hans starka betoning
av att just idéer och värderingar m˚aste spela en central plats i politiken. Även Palme kunde
h˚alla l˚anga kalk- och cementtal, men varje reform eller ˚atgärd sattes ocks˚a in i ett ideologiskt
sammanhang. De motiverades med n˚agot mer än enbart det praktiska resultatet. När
han i sitt korta inlägg p˚a den socialdemokratiska kongressen 1960 kritiserar förslaget till
nytt partiprogram för att det inte tillräckligt beaktar jämlikheten är det s˚aledes inte enbart
eller ens i första hand just jämlikheten som är det viktiga - utan vikten av att ha en medveten
relation till de centrala socialdemokratiska värderingarna.
Under 1960-talet sliter Palme i olika utbildningspolitiska kommittéer som portföljlös
minister; inför högertrafik och ˚aker gokart som kommunikationsminister; reformerar universiteten
och bygger ut vuxenutbildningen som eklesiastikminister. Samtidigt lägger han
ocks˚a i en rad tal under första hälften av 1960-talet grunden till sin speciella idépolitiska
profil.
Mest öppenhjärtigt ˚aterfinns dock motiven och ambitionen i ett handskrivet manus fr˚an
mitten av 1960-talet. P˚a sätt och vis är texten häpnadsväckande med tanke p˚a Olof Palmes
nära samarbete med Erlander under 1950-talet. Här menar nämligen Palme att ”den ideologi”
partiet för närvarande h˚aller sig med p˚a m˚anga punkter är ”förfärande otidsenlig.
Än värre: människorna anser den förmodligen ointressant.” Men egentligen är det inte inneh˚allet
i politiken Palme vänder sig emot utan den idélösa ideologin och ett parti som
enbart motiverar sin existens med att den företräder arbetarnas praktiska intressen.
”Jag skulle vilja göra ett tillägg”, skriver Palme, ”och säga att ‘socialdemokratin skall
vara löntagarnas politiska organ, som formar sin politik med utg˚angspunkt fr˚an socialismens
värderingar‘.” Därmed skull man förena en intressepolitik med ”en idépolitisk motivering
för socialdemokratins existens”; ”ett lyckat äktenskap som utgjort en väsentlig
orsak till socialdemokratins framg˚angar.” Nu, tycks Palme mena, har dock det praktisktadministrerande
tagit över handen, det idépolitiska ”har partiet ofta lämpat bort i sin propaganda”.
Men, menar han vidare, för att lyckas framöver m˚aste partiet b˚ade ”knyta an
till löntagar[organisationerna] och ”härleda sina konkreta ˚ataganden utifr˚an en idépolitisk
grundval”. I den korta blyertsskrivna texten skriver Palme rakt ur receptet han själv s˚a nära
kom att följa: ”En viss ˚atgärd bör vidtas dels därför att löntagarna tjänar p˚a den, dels därför
25