Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

4.3. TRE POLITISKA HUVUDUPPGIFTER - INFLYTANDE, DEMOKRATI OCH JÄMLIKHET33
komma att utsättas för en h˚ard dom. ”Kontrasten mellan ambition och den mycket snöda
verklighet där ambitionen är l˚angtifr˚an förverkligad framst˚ar i bjärt belysning.” 40
Men det var ett företag socialdemokratin med nödvändighet m˚aste ta sig an. Ty, menade
Palme, människorna kommer att vända sig bort fr˚an demokratin om den inte kan förverkliga
sitt innersta löfte om alla människors lika värde. I ett radioföredrag 1968 varnar han för att
demokratin aldrig är självklar, att människor kommer ”vända sig bort med ointresse” om
den inte ”i praktisk gärning kan förverkliga människors grundläggande sociala krav”. 41
Det blev en st˚aende varning i Palmes tal, en varning för nykonservatismen och misstron
mot politiken och demokratin som beslutsform över viktiga fr˚agor. ”[S]täller man
demokratin utanför de stor, avgörande fr˚agorna d˚a berövas den sin livskraft.” 42
Vi kan uttrycka det s˚a här: om människor ställs utanför, om inkomstklyftorna är för stora,
om människor inte f˚ar arbete s˚a de kan trygga sina liv, om arbetare är rättslösa inför arbetsgivarna,
om kvinnor systematiskt missgynnas, d˚a kommer i längden tron p˚a demokratin
att urholkas och därmed själva grunden för en möjlig utveckling mot större frihet. Därför
m˚aste socialdemokratin ta p˚a sig ”den ofantligt sv˚ara och spännande uppgiften att skapa
förtroende för framtiden, att visa att vi inte är maktlösa, inte behöver vara värnlösa offer
för marknader och anonyma krafter, att vi i gemenskap själva kan forma v˚ar framtid.” 43
4.3 TRE POLITISKA HUVUDUPPGIFTER - INFLY-
TANDE, DEMOKRATI OCH JÄMLIKHET
Hittills har vi h˚allit oss enbart till Olof Palmes grundläggande idéer och värderingar. De har
vi, s˚a att säga, tvingats destillera fram ur hans oerhört omfattande samling tal, artiklar och
intervjuer. Men det g˚ar att vara mer konkret. Olof Palme följde verkligen sin egen rekommendation
att gjuta ihop motiven för praktiska reformer med den mer allmänna ideologin.
Det best˚aende intrycket efter att ha följt Palmes idépolitiska väg är dessutom att han ofta
gick i förgrunden, att han p˚a omr˚ade efter omr˚ade var bland de första som formulerade nya
fr˚agor och svar i offentligheten. Mycket av de vi nu mer ser som allmängod var det Olof
Palme som först formulerade.
Det finns en spridd föreställning - närmast en myt - att det mest utmärkande med
Olof Palme var en väl utvecklad opportunism, att han inte hade n˚agon egen egentlig
sakpolitisk linje, utan anpassade fr˚agorna efter tidens opinion. S˚a var kraven p˚a minskade
inkomstklyftor enligt denna myt enbart ett sätt att desarmera en redan infekterad fr˚aga,
jämlikhetsoffensiven ett försök att f˚anga upp vänsterv˚agen under 1960-talet och talet om
ekonomiska demokrati framtvingad av facklig oro under början av 1970-talet.
Visst var Palme en skicklig dagspolitiker, som visste hur han skulle f˚anga upp tidens
fr˚agor och vända dem till partiets fördel. Men det mest sl˚aende är egentligen hur oerhört
aktiv han själva var att först föra fram problemen och hur nära hans formuleringar ligger
den väg han redan tidigare stakade ut.
I själva verket var Palme en av de mest drivande när det gällde att lyfta fram de ideologiska
fr˚agorna. Jag skulle vilja g˚a s˚a l˚angt att han var med och lade grunden till det
”missnöje” han sedan kunde hämta ytterligare politisk kraft ur. Visst var det inte alltid
Palme som själv upptäckte tidens problem först, de kunde ligga och pyra b˚ade i de fackliga
organisationerna och bland samhällsforskarna. Men det var Palme som gjorde fr˚agorna till
politiska fr˚agor, som kunde formulera dem s˚a att de angick alla.
40 Verdandidebatt i Uppsala 19/2 1966, OPA 2.4.0/007-6.
41 ”Genombrott eller sammanbrott”, föredrag i radio 21/2 1968, i Att vilja g˚a vidare (1974).
42 Anförande vid framtidsgruppens Idé p˚a sikt konferens 12/2 1976, OPA 2.4.0/071-07, även i En
levande vilja (1987).
43 Olof Palme, Ett demokratiskt genombrott”, Tiden nr 7 1973.