Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

60 Kapitel 8. Välfärd för alla - eller kampen mot nyliberalismen
bemästra de sociala konsekvenserna av teknikens utveckling, att hoppas att det
änd˚a finns en plats i arbetslivet och i samhället när de drabbas av sjukdom eller
arbetslöshet. Ty detta är den kalla verkligheten bakom det dunkla talet om att
friheten förkvävs i ett samhälle där människorna tar ett ansvar för varandra.
Denna konservatism skulle innebära att människorna förskansar sig bakom en
egen vall till skydd för sig själva och sina närmaste. Det skulle bli ett slutet och
kallt samhälle, präglat av konkurrens och materialism. Spelrummet skulle öka
för dem som har makt och ekonomiska resurser. För oss är solidariteten en väg
att frigöra människans handlingskraft och skaparvilja. Därför vill vi satsa p˚a
gemenskap i samhället och solidaritet mellan alla medborgare. Herr Talman,
vi bör inte enbart ställa fr˚agan: Vad kan jag göra för mig själv. Vi bör ställa
fr˚agan: Vad kan vi göra för varandra.” 5
Men högervindarna mojnar inte. 1980 h˚aller SAF sin andra kongress. Den g˚ar helt
i nyliberalismens tecken och huvudnumret är en radikal förändring av välfärdspolitiken.
Den offentliga sektorn ska marknadsanpassas och privatiseras, den ekonomiska politiken
bry sig mindre om arbetslösheten och fackföreningarna motarbetas. 6
I början av 80-talet har dialogen s˚aledes närmast brutit samman och Palme gör inför
Metallkongressen en bred genomg˚ang av de nya idéerna SAF för fram. Han varnar för dess
konsekvenser:
”Det frisläppande av marknadskrafterna, den nedskärning av den offentliga
sektorn, den ökning av inkomstklyftorna, den försvagning av de fackliga
organisationernas ställning som de, enligt sina programskrifter, säger sig
företräda, g˚ar icke att förena med den svenska modellen, den svenska blandekonomin
och välfärdssamhället som vi känner det.”
Orden är en indikator p˚a Olof Palme syn p˚a den spirande kanslihushögern. I själva
verket manade han till strid:
”Ibland, kongressdeltagare, är det särskilt viktigt att st˚a oböjligt fast vid sina
grundvärderingar. Ibland är det särskilt viktigt att vara tveklöst beredd att ta striden om
striden p˚atvingas oss.” 7
Och striden handlade i grunden om hur man skulle betrakta marknaden. ”Vi socialdemokrater
ser betydande värde i prisbildningen som instrument att fördela varor
och tjänster”, säger Palme p˚a en annan kongress samma ˚ar. ”Inom stora delar av
samhällsekonomin kan man dessutom med fördel använda marknadssystemet. Men den
avgörande ideologiska skillnaden är att vi aldrig kan acceptera att marknadskrafterna ensamma
till˚ats styra samhällsutvecklingen i stort. Resultatet blir ett omänskligt och osolidariskt
samhälle”. 8
Inför de h˚arda konservativa och nyliberala attackerna tvingades Palme ˚anyo tänka
igenom och formulera skälen bakom den svenska välfärdsmodellen. Det handlar om de
tv˚a grundbulltarna: offentliga sektorn och sysselsättningen.
5Anförande i riksdagens remissdebatt 31/1 1973, OPA 2.4.0/045-05.
6Peter Antman, ”Vägen till systemskiftet” i Köp och sälj - var god svälj? red. Rolf ˚A Gustafsson
(1994), 24f.
7Anförande vid Svenska Metallindustriarbetareförbundets kongress 11/6 1981, OPA 2.4./096-01,
även i En levande vilja (1987).
8 Anförande vid Statsanställdas förbunds kongress 13/8 1981, OPA 2.4.0/096-05.