Olof Palmes inrikespolitiska id´earv

3.4. PALMES FÖRSTA STEG 15
bostadsfr˚agan in. Ett trummande p˚a att enskilda inte förm˚ar avskaffa bostadsnöden.
Den konjunkturutjämnande politiken kommer med under parollen:
den enskilde kan ej lösa sitt säkerhetsproblem - vi f˚ar hjälpas ˚at med samhället
som organ. Enligt samma formel socialv˚arden.” 23
Här väcks n˚agonting hos Erlander. Den 1 oktober antecknar Erlander: ”Nej, vi m˚aste
i stället förklara v˚ar politik vara i takt med tidens krav. De stora kapitalslukande tingen
m˚aste samhället hjälpa medborgarna att lösa.” 24 Elva dagar senare skriver han i sin dagbok:
”Skapa i samverkan. Samhället ingen fiende. Samhället ett instrument för att skydda
medborgarnas intressen. Samhället och individens frihet. Detta program m˚aste ocks˚a innebära
att samhället f˚ar resurser som ger det möjlighet att handla. Det är allts˚a v˚ar linje.
Orkar vi med det eller g˚ar vi mot nederlag.” 25 Den 22 oktober 1952 la han fram den nya
linjen för partistyrelsen. 26
I januari 1953 markerar han avst˚and mot folkpartiet i remissdebatten, och drar därmed
upp de nya konfliktlinjerna: ”Om vi är övertygade om att ett ingripande är fördelaktigt för
det stora folkflertalet, kommer inte den omständigheten, att det m˚ahända rubbar n˚agot av
den ekonomiska maktbalansen i samhället att hindra oss. Vi har nog f˚att ett intryck av att
m˚anga ingripanden är försvarliga för herr Ohlin men att han sätter en bestämd gräns därvid
att de best˚aende maktförh˚allandena inte f˚ar rubbas”. S˚a var skiljelinjen antyd, men Erlander
började jaga n˚agon som tydligare kunde utreda den.
Det är i denna veva som han anställer Olof Palme.
I broschyren Människor i samverkan inför valet 1954 menade Erlander s˚a:
”i ett fattigt samhälle ställs inte s˚a stora krav p˚a sjukhusbyggen. Det är
annorlunda när medborgarnas standard har stigit s˚a att alla anser sig ha rätt
till god sjukv˚ard. För hundra ˚ar sedan begärde man inte att samhället skulle
anvisa mycket till skolorna. Det är en helt annan sak när vi anser oss kunna
fordra att v˚ara barn skall f˚a en hygglig start i livet. Det kan se ut som om
bostadsbyggandet inte erbjuder n˚agra större problem i ett fattigt samhälle. Är
folk fattiga f˚ar de klara sig bäst de vill i de ruckel som man har r˚ad att bygga.
Men om människorna uppn˚ar en hög inkomststandard, kräver de helt naturligt
även bättre bostäder och det blir ett självklart ansvar för samhället att driva p˚a
bostadsbyggandets utveckling.” 27
3.4 PALMES FÖRSTA STEG
När Olof Palme kom in i politiken var han s˚aledes tvungen att orientera sig i en
tämligen osäker politisk miljö, där man sakta var p˚a väg att formulera en ny väg för
socialdemokratins politik: Hur skulle framtidens socialpolitik se ut? Räckte det med
grundtrygghet eller l˚ag framtiden i mer försäkringsmässigt utformade trygghetssystem med
inkomstbortfallsprincipen som bärande element? Kanske till och med n˚agot helt annat än
socialpolitik? Hur skulle, kort sagt, socialdemokratin bemöta den stigande standarden utan
att överge de klassiska socialdemokratiska kraven p˚a utjämning.
Inom loppet av bara n˚agra ˚ar kom Palme att ing˚a i den grupp som formulerar partiets
framtida politik. Emellertid kan det vara intressant att n˚agot dröja vid hans första
försök att orientera sig politiskt. B˚ade för att det utgör bakgrunden till hans senare politiska
23 Erlander , 1949-1954, 381f.
24 Erlander,1949-1954, 382.
25 Ruin, välfärdsstatens tjänst, 234.
26 Erlander,1949-1954, 382f; Svensson, Socialdemokratins dominans, 147.
27 Erlander,1949-1954, 387.