Källkritik för Internet Källkritik för Internet

dock inte någon särskilt bra bild, eftersom
den antyder inte bara ostyrbarhet utan också
ansvarslöshet. Man associerar till ungdomar i
Kalifornien som roar sig vid Stilla havets
stränder. På samma sätt klickar sig nätsurfaren
planlöst fram och ser om han eller hon hittar
något roligt. Surfandet i den meningen har
knappast framtiden för sig utan torde tillhöra
Internets barnsjukdomar. I längden kan det
inte vara roligt att leta på måfå. Det Internet
kan användas till är i stället målinriktat sökande
efter information.
En annan metafor är ”elektroniska motorvägar”.
Den antyder något helt annat, nämligen
att man lätt och snabbt kommer dit man
vill. Så kan man använda Internet. Vill man ta
reda på en bok kan man använda Libris, vill
man skaffa ett riksdagsprotokoll kan man
använda Riksdagens nätplats och så vidare.
Det finns mängder med information som är
lätt tillgänglig på Internet genom olika databaser
och sökverktyg – statlig information,
information om företag och organisationer,
bokkataloger etc. Har man ett specialintresse
lär man sig snabbt var man kan finna information
av denna typ. Den var för det mesta
tillgänglig även tidigare, men nu går det snabbare.
De elektroniska motorvägarna är lätta
att ta sig fram på, och därför kommer de förmodligen
att byggas ut. Men detta är inte
särskilt revolutionerande. Vi har fortfarande
en gatekeeper som bestämmer vad vi ska
söka. De elektroniska motorvägarna förfuskar
på sätt och vis Internets idé. Den som håller
sig till dem begränsar i hög grad sina möjligheter
att använda Internet.
Varken den oändliga boken, surfingbrädan
eller motorvägen är alltså någon god metafor
för Internet. Den bästa bilden är nog i stället
den av en oöverskådligt stor djungel som inte
är kartlagd och där det inte finns några vägar.
Den som ger sig in där riskerar att gå vilse,
fastna i gyttja och kvicksand, luras av häg-
ringar. Men det finns också rikedomar att
hämta för den som vågar sig ut i den virtuella
vildmarken.
Internet är ett nytt medium som öppnar nya
möjligheter. Det innebär att de problem man möter
när man ska värdera information på Internet
åtminstone till en del är annorlunda än dem man
möter när man bedömer skriftlig information. De
traditionella källkritiska reglerna gäller visserligen
fortfarande, men tillämpningen är inte alltid
densamma.
Den här boken gör därför inte anspråk på
att vara någon karta över Internetdjungeln.
Förhoppningsvis kommer det aldrig att ritas
någon sådan. Om man kartlägger Internet och
lägger ut vägar överallt, kommer nämligen
resultatet att bli detsamma som när man hugger
ner de riktiga regnskogarna. Den förr så
blomstrande naturen blir en torr och steril
ödemark. Själva vildvuxenheten är nämligen
en av de stora fördelarna med Internet. Den
gör det möjligt att möta det oväntade, att se
tillvaron ur helt nya perspektiv.
Detta är inte en handbok med tips om att
den eller den adressen är bra och den andra
dålig. Det skulle vara meningslöst, eftersom
de nätplatser som nämns mycket väl kan ha
ändrats eller tagits bort när detta läses. Boken
är i stället avsedd som ett slags ”survival kit”
för informationsjägaren. Den visar hur man
kan resonera i ett antal specifika situationer.
Den pekar på faror och fallgropar, med utgångspunkt
från de gängse källkritiska metoder
som används inom journalistik och historievetenskap.
Men, det förtjänar att betonas,
det väsentliga är inte svårigheterna utan möjligheterna.
En stor del av texten består av kommenterade
beskrivningar av olika sökningar. Syftet
är att visa hur vi – Göran Leth och Torsten
Thurén – har resonerat under sökningens
gång. Det blir ibland ganska utförligt, men det
är viktigt att läsaren själv ska kunna ta ställ-
11