Källkritik för Internet Källkritik för Internet
Källkritik för Internet Källkritik för Internet
Källkritik för Internet Källkritik för Internet
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
visar det sig att de flesta av dessa i den tryckta<br />
upplagan av tidningen konstaterade felen<br />
har blivit korrigerade i databasen. Ibland kan<br />
dock rättelserna vara sådana att en mindre<br />
uppmärksam användare ändå skulle fastna<br />
<strong>för</strong> de felaktiga uppgifterna. I ett fall av exemplen<br />
ovan kvarstod dock felaktigheten i databasen<br />
ännu den 11 augusti 1999. Fortfarande<br />
stod uppgiften att Mitthögskolan helt har blivit<br />
av med sin rätt att utdela magisterexamen,<br />
en uppgift som <strong>för</strong>st publicerades 13/6 och<br />
som korrigerades i den tryckta tidningen<br />
15/6, där det sägs att den rätten endast blivit<br />
indragen <strong>för</strong> ett ämne (nationalekonomi) men<br />
högskolan har alltjämt sådan examensrätt i 19<br />
andra ämnen. Det är alltså en felaktig uppgift<br />
som dröjer sig kvar ännu två månader efteråt<br />
och trots att den blivit korrigerad i trycket.<br />
Detta faktum reser naturligtvis frågan om alla<br />
rättelser trots allt inte <strong>för</strong>s in i databasen. Vid<br />
samtal med Presstext konstaterar man där<br />
också att den mänskliga faktorn kan göra att<br />
en och annan rättelse inte in<strong>för</strong>s.<br />
Mot bakgrund av de här exemplen kan vi<br />
dra några slutsatser. Det är inte korrekturfel,<br />
det är klara faktafel som innebär att tidningarna<br />
inte har de korrekta uppgifterna. Och det<br />
rör sig om såväl fel i detaljer som fel i större<br />
saker. Tidningarna tar miste på ålder, datum,<br />
vilket <strong>för</strong>etag som producerar en viss produkt,<br />
hur stora inkomster och ersättningar<br />
fackliga <strong>för</strong>eträdare får, huruvida någon är<br />
misstänkt <strong>för</strong> brott eller inte, vilken nationalitet<br />
vissa har, om en känd person är i livet eller<br />
sedan länge är avliden, varifrån någon är bördig,<br />
vem som är ansvarig <strong>för</strong> en översättning,<br />
vilken examensrätt en högskola har, vem en<br />
person är, till vilken genre en film hör, vilket<br />
parti en känd politiker tillhör, vilken titel en<br />
internationell toppolitiker har och vilket statsskick<br />
ett stort land har, vilket beslut ett ämbetsverk<br />
har fattat etc.<br />
Många av felen framstår som typiska miss-<br />
78<br />
tag i arbetet. Journalisten har hört fel, minns<br />
fel, har blandat ihop olika saker. Det finns<br />
naturligtvis ingen anledning att i efterhand<br />
mästra sådana misstag, det är mänskligt kort<br />
och gott och präglar alla verksamheter. I en<br />
del fall blir man dock mer betänksam, där<br />
framstår det som uppenbart att den ansvarige<br />
enskilde journalisten och övriga som har haft<br />
beröring med texten inte alls kan det ämne<br />
som behandlas. Att en känd konstnär inte är i<br />
livet utan är död sedan ett halvt århundrade<br />
är inget misstag utan handlar om okunskap,<br />
att Japan inte är en republik är heller inget<br />
misstag utan är närmast ett bevis på bristande<br />
allmänbildning, om en högskola har blivit av<br />
med examensrätt är det en stor sak vars<br />
omfattning borde ha utretts.<br />
Men oberoende av orsakerna till felaktigheterna<br />
är det obestridligt att tidningstext<br />
innehåller många faktafel. Det handlar om<br />
grundläggande fakta som så att säga utgör<br />
råmaterialet <strong>för</strong> all journalistik. Att inte acceptera<br />
godtycklighet i dessa enskildheter är<br />
centralt <strong>för</strong> den journalistiska etiken och <strong>för</strong><br />
mediernas anseende. Det är i detta avseende<br />
som journalistiken gör anspråk på att vara<br />
något annat än det fria berättandet. Att tidningarna<br />
bereder plats <strong>för</strong> rättelser och att<br />
dessa även <strong>för</strong>s in i textdatabaserna är ofta<br />
resultat av påpekanden från personer utan<strong>för</strong><br />
redaktionerna, som många gånger känt sig<br />
kränkta av de felaktiga uppgifterna. Och tidningarna<br />
gör korrigeringar där<strong>för</strong> att de är<br />
måna om sitt anseende. Det som står i tidningen<br />
bör vara sant och riktigt.<br />
Men det är inte alltid det. Förre chefredaktören<br />
<strong>för</strong> ÖstgötaCorrespondenten Ernst Klein<br />
skriver till DNs ansvarige utgivare om tidningars<br />
<strong>för</strong>hållningssätt till sina fel.<br />
Alla tidningar gör fel ibland. Det vore konstigt om<br />
det var annorlunda. Journalister kan missuppfatta<br />
eller trovärdiga uppgiftslämnare kan lämna vad<br />
som visar sig var helt missvisande information.
Change language