Källkritik för Internet Källkritik för Internet

na. En annan intressant nätplats tillhörde ett
forskningsprojekt, Minorities at Risk, som studerade
etniska relationer och etniskt relaterade
konflikter i olika länder, inklusive Ghana.
USAID – det amerikanska biståndsorganet
Vi började med USAID, den institution som vi
ansåg det fanns mest anledning att vara misstänksam
mot. Den är ju en statlig organisation
som därför kunde misstänkas för att vara tendentiös
i proamerikansk riktning.
USAID presenterade sig som ”the independent
government agency that provides economic
development and humanitarian assistance
to advance U.S. economic and political interests
overseas.” Dess målsättning sades vara ”to promote
democracy, free markets and America’s
foreign policy objectives around the globe”.
Man sade alltså rent ut att ett viktigt mål
med den amerikanska u-hjälpen var att främja
USAs politiska syften. Detta föreföll vara en
brutal uppriktighet som det inte fanns någon
anledning att betvivla. Ingen vill väl framstå
som mer krass och egoistisk än man är? Men
det är precis vad man kan! USAIDs presentation
var nämligen upplagd som ett försvar för
u-hjälpen mot kritiker som hävdade att den
amerikanska staten slösade pengar på sådant.
Så här skrev man bland annat:
In these times of tight federal budgets, many
Americans have asked, why foreign aid? The
answers are simple: the small portion of the federal
budget that assists developing nations is directly in
the best interest of the United States and has produced
a striking record of accomplishement.
Detta tema återkom och utvecklades på nätplatsen.
Eftersom tendensen gick i denna riktning
kan det faktiskt tänkas att USAID överdrev
u-hjälpens krassa sidor.
I vilket fall som helst är betoningen på
demokrati och fri marknadsekonomi intressant.
Eftersom USAIDs nätplats försvarade
USAs u-hjälp kunde man förvänta sig att den
skulle särskilt framhålla framsteg beträffande
just demokrati och marknadsekonomi, när
den berättade om länder som fått hjälp av
USA. Ghana var ett sådant land, och det
beskrevs också på detta förväntade sätt. Så här
började presentationen:
Ghana is a leader in Africa in promoting economic
reforms and establishing political stability. It is
also a key ally of the United States in promoting
peace in the subregion and, after South Africa, is
one of the most important trading partners for the
United States in Sub-Saharan Africa. With successful
multi-party elections completed in December
1996, Ghana is now in the forefront of African
countries that have made positive steps toward consolidating
democracy. The historic elections – the
first held under a democratically elected government
– were recognized by the international community
as being free, fair and transparent and
expressing the will of Ghana’s 18 million citizens.
An ambitious economic transformation for the past
12 years led to improved budget balances, realistic
exchange rates and increased competiton. A more
favorable economic climate has spurred both local
and foreign private sector investment.
Nätplatsen fortsatte att beskriva den positiva
utvecklingen i Ghana. Landet hade en årlig
ekonomisk tillväxttakt på över 5 procent och
fattigdomen hade minskat från 37 procent av
befolkningen 1988 till 32 procent 1992. Men det
framgick också – insprängt mellan de positiva
omdömena – att det fanns mörkare inslag.
In 1995 United Nation’s Human Development
Index – which measures life expectancy, adult literacy,
and per capita income – ranked Ghana 129 out
of 174 countries.
Ghana är alltså mycket fattigt. Och läskunnigheten
är bara 60 procent för män och 40 procent
för kvinnor. Landets ekonomi är starkt
beroende av export av några få traditionella
varor, främst kakao och guld. Ghanas ekonomi
tillät inte ”the level of social services and
infrastructure needed to support rapid deve-
115