Källkritik för Internet Källkritik för Internet

Vista, och där fanns mycket att hämta. Det
visade sig att projektets syfte var att argumentera
mot revisionisterna.
En länk gick till en person vid namn Ken
McVay som sades ha startat The Nizkor Project.
Han beskrevs i smickrande ordalag, med
flera bilder. Bland annat sades han ha fått en
fin orden, ”The Order of British Columbia”.
Det föreföll som om han själv hade producerat
nätplatsen. Skrytsamhet drar ner trovärdigheten,
åtminstone för en svensk som är
ovan vid självberöm, så vi beslöt att göra en
kontroll.
En länk från McVays nätplats gick till
”The Order of British Columbia” och enligt
den nätplatsen hade han verkligen fått
denna höga orden. En kontroll av adressen
visade att den tillhörde ett stort
kommersiellt företag. Det fanns därför ingen
anledning att betvivla att McVay verkligen
hade tilldelats The Order of British Columbia.
Detta måste betraktas som ett argument
för att McVay och The Nizkor Project var
seriösa, och att The Nizkor Project kunde
vara en intressant källa när det gällde att
nagelfara revisionisternas argument. Men
det var ju inte vår uppgift den här gången.
Det kan också nämnas att det gick att länka
sig direkt från IHRs nätplats till The Nizkor
Project.
Revisionismens fader
– Harry Elmer Barnes
Det var ju Barnes själv, inte tidningen med
hans namn vi skulle undersöka. Han föreföll
ju fortfarande vara en auktoritet inom IHR
trots att tidskriften med hans namn inte var
det. Vi sökte på Libris och fann inte mindre än
38 titlar av Barnes. Det föreföll alltså som om
Barnes verkligen var en seriös historiker.
Här fanns kanske den sökta kopplingen
mellan historierevisionisterna och den eta-
blerade forskningen. I varje fall fanns det en
tråd att nysta vidare på. Men vi valde att
släppa den.
Hänvisningar till påstådda revisionister
Av de personer som nämndes på IHRs nätplats
– Arthur Butz, Robert Faurisson, David
Irving, Harry Elmer Barnes, Paul Rassinier
och Fred Leuchter – har Barnes redan diskuterats,
Irving var utgångspunkten för undersökningen,
och Faurisson är en av de mest
kända historierevisionisterna.
En sökning på Arthur Butz i Alta Vista visade
att han var en ivrig revisionist. I Libris
fanns en titel av Butz, The hoax of the twentieth
century, utgiven av The Historical Review. Detta
sade inte så mycket, men, skulle det visa sig,
det var värt att lägga på minnet.
En sökning på Paul Rassinier i Alta Vista
gav 297 träffar. Han visade sig vara fransman,
död redan 1967. Han hade varit aktiv i motståndsrörelsen,
och hade hamnat i tyskt koncentrationsläger.
Och han var historierevisionist.
Det verkade inte troligt att en före detta
motståndsman skulle vara nazist. Kanske
historierevisionisterna inte var nazister när
allt kom omkring? Också hans namn var värt
att lägga på minnet.
En sökning på Fred Leuchter gav 426 träffar
i Alta Vista. Han beskrevs som specialist på
gaskamrar och använde tydligen sin yrkeskunskap
till att förneka de nazistiska gaskamrarna.
Det föreföll inte särskilt förtroendeingivande,
men också han skulle visa sig vara
värd att komma ihåg.
På Faurisson fick vi 1830 träffar i Alta Vista.
Att undersöka hans eventuella rasism och
eventuella nazistiska sympatier skulle kräva
en egen undersökning, men vi gick inte vidare
med någon sådan.
Ännu fanns det alltså inte några klara indikationer
på nazistiska eller rasistiska sympatier
hos IHR. Undersökningen måste gå vidare.
123