Förslag till nationellt program för suicidprevention, 969 kB - Statens ...
Förslag till nationellt program för suicidprevention, 969 kB - Statens ...
Förslag till nationellt program för suicidprevention, 969 kB - Statens ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
24 <strong>för</strong>slag <strong>till</strong> <strong>nationellt</strong> <strong>program</strong> <strong>för</strong> <strong>suicidprevention</strong><br />
Riks<strong>för</strong>bundet <strong>för</strong> <strong>suicidprevention</strong> och efterlevandes stöd, SPES<br />
SPES är ett riks<strong>för</strong>bund <strong>för</strong> anhöriga och närstående <strong>till</strong> någon som tagit sitt liv.<br />
Organisationen är en ideell sammanslutning som är partipolitiskt och religiöst obunden.<br />
Ändamålen med organisationen är att ge stöd och hjälp <strong>till</strong> anhöriga, arbeta <strong>för</strong> att <strong>för</strong>hindra<br />
suicid, öka kunskapen om suicidproblematiken i samhället och motverka tabubeläggning<br />
och <strong>för</strong>domar om suicidalitet. SPES arbetar på ett <strong>nationellt</strong>, regionalt och lokalt plan,<br />
bland annat genom kontaktpersoner, en telefonjour som är öppen varje dag under kvällstid,<br />
utbildningar, träffar och självhjälpsgrupper samt med information och attityd<strong>för</strong>ändring.<br />
SPES har en ungdomssektion med egna kontaktpersoner och egen verksamhet i olika delar<br />
av landet. En medlemstidning ”Förgätmigej” ges ut fyra gånger per år. Representanter från<br />
SPES ingår i de regionala nätverken <strong>för</strong> <strong>suicidprevention</strong> (15, 16).<br />
Nationella suicidpreventiva <strong>program</strong><br />
Det finns erfarenheter från ett flertal länder som har in<strong>för</strong>t nationella <strong>program</strong> <strong>för</strong> <strong>suicidprevention</strong>.<br />
Finland var <strong>för</strong>st med att påbörja utveckling av en sådan nationell strategi<br />
under mitten av 1980-talet. Under 1990-talet och början av 2000-talet utvecklades motsvarande<br />
nationella <strong>program</strong> i Australien, Nya Zeeland, Norge, Sverige, England, USA,<br />
Danmark och senast i Tyskland.<br />
I Sverige <strong>till</strong>sattes ett Nationellt råd <strong>för</strong> självmordsprevention 1994 som leddes av<br />
representanter från Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och NASP. Ett flertal andra organisationer<br />
var också representerade såsom Landstings<strong>för</strong>bundet, Svenska kommun<strong>för</strong>bundet,<br />
<strong>för</strong>svarets sjukvårdscentrum, Sveriges radio, Rikspolisstyrelsen, Svenska kyrkan och<br />
Institutionen <strong>för</strong> klinisk vetenskap i Göteborg. Rådet utarbetade 1995 ett handlings<strong>program</strong><br />
vad gäller mål, riktlinjer och strategier <strong>för</strong> preventivt arbete (1). Handlingsplanen är<br />
både individ- och befolkningsinriktad och baseras på en tredelad preventionsmodell (allmän,<br />
indirekt och direkt). Strategierna riktas mot olika risk- och åldersgrupper och visar<br />
explicit på de nationella och regionala/lokala aktörer som är ansvariga <strong>för</strong> åtgärder och<br />
uppföljning.<br />
Målgrupperna <strong>för</strong> de nationella <strong>program</strong>men skiljer sig åt. Det norska och det engelska<br />
<strong>program</strong>met fokuserar på riskgrupper, medan <strong>program</strong>men i Australien och Nya Zeeland<br />
har ett bredare befolkningsperspektiv. Australiens <strong>för</strong>sta nationella <strong>program</strong> <strong>för</strong> <strong>suicidprevention</strong><br />
samt Nya Zeelands <strong>program</strong> har speciellt fokus på ungdomar, medan Finlands,<br />
Norges, Sveriges och Australiens andra <strong>program</strong> inrymmer hela befolkningen. Många<br />
komponenter i de olika ländernas <strong>program</strong> överensstämmer med varandra. Exempelvis<br />
innehåller samtliga <strong>program</strong> komponenten <strong>för</strong>bättrad upptäckt och behandling av psykisk<br />
ohälsa (fram<strong>för</strong> allt depressioner). Andra komponenter som <strong>för</strong>ekommer i samtliga <strong>program</strong><br />
är begränsad <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> suicidmedel/-metoder, restriktiv rapportering i media om<br />
suicid, skolbaserade <strong>program</strong>, behandling av alkohol- och drogmissbruk, ökad <strong>till</strong>gång <strong>till</strong><br />
psykisk vård och utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal. Trots dessa likheter finns