Förslag till nationellt program för suicidprevention, 969 kB - Statens ...

More documents

Recommendations

Info

(1990–1996) och tiden efter (1997–2002). Positiva effekter noterades även då det gäller olyckor som resulterar i dödsfall, dråp och mord samt familjevåld. Det är osäkert vilken eller vilka komponenter i programmets genomförande som skulle kunna förklara effekten och i nuvarande läge är evidensen otillräcklig för att det ska vara möjligt att förespråka åtgärden (0). Suicidcentra och telefonjourer förslag till nationellt program för suicidprevention 63 Suicidcentra och telefonjourer är utformade så att personer som drabbas av kriser av olika slag ska ha någon att vända sig till för att få råd och stöd. Fördelarna med sådana krisinrättningar är att de ska finnas tillgängliga för alla under merparten av dygnets timmar. Eftersom suicid många gånger är en impulsiv handling kopplad till en krisreaktion är tanken att dessa krisinrättningar ska kunna bidra till minskad förekomst av genomförda suicid. I en översiktsartikel om suicidcentras effektivitet inkluderades 14 studier (235). Sju av studierna påvisade en preventiv effekt, en studie påvisade en ökning av suicidtalen och i sex av studierna påvisades varken positiva eller negativa effekter. Det vetenskapliga underlaget för regionala suicidcentra och jourtelefoner är oklart (0). Enligt författarna i två översikter om suicidprevention för ungdomar är inte effekten av krisinrättningar tillräckligt studerade för att det ska vara möjligt att uttala sig om deras lämplighet (90, 236). Möjliga brister med krisinrättningar diskuteras. En brist kan vara att män inte tilltalas av denna typ av stöd i lika stor utsträckning som kvinnor. En annan brist är att människor som begår impulsiva suicid inte tar sig tid att överväga alternativa lösningar på sina svårigheter. Ett tredje problem som diskuteras är att personal på krisinrättningar skulle ge alltför allmänna råd till sina klienter, oavsett vilka problem de har, och därför inte vara till någon hjälp. En möjlig lösning på det senaste problemet skulle vara att ersätta den allmänna rådgivningen med terapeutiska samtal. Det har nämligen visat sig att sessioner med psykoterapi via telefonsamtal är effektiva (237). En studie från Australien visar också på positiva kortsiktiga resultat för suicidala ungdomar som ringt till en jourtelefon (238). I Italien har även suicidtalen bland äldre kvinnor kunnat minskas med hjälp av stödsamtal via telefon två gånger i veckan samt en jourtelefon som var öppet dygnet runt (239). I Sverige finns en nationell jourtelefon som drivs med hjälp av statliga medel. Telefonlinjen kallas Nationella hjälplinjen och öppnades i april 2002 som ett resultat av samarbete mellan fem olika patient-/anhörigföreningar, varav en var Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES). Jourtelefonen organiseras efter en modell för kristelefon som sedan mer än 40 år bedrivs av Mental Helse i Norge (240, 241). Riksorganisationen BRIS (Barnens rätt i samhället) bedriver telefonrådgivning och rådgivning via e-post till barn och ungdomar i behov av stöd. En betydande andel av BRIS kontakter med barn och ungdomar berör ämnet psykisk ohälsa och suicid. BRIS driver även en föräldratelefon där vuxna kan få råd eller stöd i sina kontakter med barn (242).
64 förslag till nationellt program för suicidprevention Screening En möjlig strategi för suicidprevention är att identifiera individer som löper hög risk att utföra suicidhandlingar för att sedan genomföra riktade insatser mot dessa individer. Identifieringen av riskindivider är möjlig att genomföra med hjälp av så kallade screeningprogram som kan tillämpas på olika arenor i samhället, exempelvis inom hälso- och sjukvården eller inom skolan. Det är en tilltalande tanke att avsätta resurser till individer eller grupper av befolkningen som behöver det mest. Det finns dock problem med att identifiera personer med hög risk för suicid. Orsaksmönstret till suicid är komplext och det finns ingen enskild riskfaktor eller given kombination av riskfaktorer som förekommer hos alla inträffade suicid. Riskfaktorernas förekomst varierar över tid hos enskilda personer, vilket innebär att medlemmarna i en eventuell riskgrupp ständigt byts ut och ersätts av andra personer. Ytterligare ett problem består i att det är svårt att utforma screeningverktyg med hög träffsäkerhet för en så relativt ovanlig företeelse som suicid (26). En panel av amerikanska experter inom primärvård och förebyggande arbete (US Preventive Services Task Force) har genomfört en systematisk litteraturöversikt om evidensen för screening av suicid inom hälso- och sjukvården (243). Panelen fann otillräcklig evidens för att varken kunna rekommendera eller avråda från screening av suicid inom den allmänna hälso- och sjukvården. Ett problem i sammanhanget är att verktygen som används för suicidscreening är utarbetade för att användas inom psykiatriska kliniker. Det är oklart hur lämpliga samma metoder är att användas i en bredare befolkning. Panelen fann även otillräcklig evidens för att behandling av riskpersoner för suicid resulterar i minskad förekomst av suicidförsök eller fullbordade suicid. Slutligen konstaterades att det saknas kunskap om huruvida det kan finnas skadliga effekter av att genomföra screening för suicid eller att behandla riskindivider för suicid. Mot denna bakgrund är det därför osäkert hur effektivt det är att införa screening för suicid inom andra breda samhällsarenor, till exempel inom skolan eller på arbetsplatser (0). En studie som ytterligare påvisar svårigheterna med att genomföra breda screeningprogram för suicid är en utvärdering av ett screeningprogram inom skolväsendet i USA (244). Försöket genomfördes i två skoldistrikt, ett på vardera kusten av USA. Ett slumpmässigt urval av elever från de gymnasieskolor som ingick i studien fick fylla i en datorbaserad enkät med frågor som rörde deras psykiska hälsa och suicidbenägenhet. Av de elever som deltog i undersökningen uppvisade 30 procent uttalad suicidrisk enligt det formulär som användes, vilket motsvarade 389 elever. En övervägande andel av dessa elever uppvisade även andra riskbeteenden, såsom låga medelbetyg eller hög skolfrånvaro. Det stora antalet elever som ansågs vara suicidbenägna gjorde att det blev svårt att få resurserna att räcka till för att följa upp dessa elever som det var tänkt. Ansvariga skolledare ifrågasatte även användbarheten av screeningverktyget då huvuddelen av de identifierade eleverna löpte liten till medelhög risk för suicid. Dessutom uttrycktes missnöje med att oroa föräldrar och elever ”i onödan”. Skolledarna var även oroliga för vilket ansvar de hade för om någon elev som de inte hunnit följa upp tog sitt liv. Efter två terminers genomförande beslutade båda skoldistrikten att avsluta screeningprogrammet. Förutom brister med själva screeningverktyget upplevde
Page 1 and 2:
Förslag till nationellt program f
Page 3 and 4:
© statens folkhälsoinstitut r 200
Page 5 and 6:
4 förslag till nationellt program
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14: 12 förslag till nationellt program
Page 63: 62 förslag till nationellt program
Page 101 and 102: 100 förslag till nationellt progra
Page 115 and 116:
114 förslag till nationellt progra
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143:
Från mitten av 1980-talet har det
show all

Förslag till nationellt program för suicidprevention, 969 kB - Statens ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?