flera idrottare samverkar, mot respektivemed varandra, mot specifika mål. Denkallar vi kropp-bland-kroppar. Vi hardelat upp kategorin i två varianter, en därtvå lag åt gången uppträder, vilka harrollen av motparter, och en där de olikatrupperna har rollen av solitära enheter. Iden första varianten, kropp-bland/mot-kroppar, återfinns till exempelishockey, rugby och amerikansk fotboll; iden andra, kropp-bland/med-kroppar,återfinns till exempel konstsim (team),konståkning (team) och truppgymnastik.Organisera fram könVad säger då analysen av tävlingsreglernaom man ställer dem mot ovanståendeindelning av idrotter? I de fall då reglernaär anpassade efter kön sker differentieringenoftast i samband med puberteten.Det beror sannolikt på att man brukartillskriva barn få fysiska könsskillnader.Det är först vid puberteten som de fysiskakönsskillnaderna antas få en avgörandebetydelse. I den utsträckning flickor ochpojkar ändå tävlar mot varandra handlardet oftast om att flickor tävlar i pojkklass.”Det förekommeringa idrotter därflickor eller kvinnorinte deltar”En flicka som bryter motkonventio<strong>ner</strong>na.prestation vid sidan om varandra, menändå i relativ avskildhet från varandra.Prestationen påverkas endast indirekt avvad motståndaren håller på med. Exempelpå detta sätt att tävla finns i simning,löpning, skidåkning (masstart) ochskridsko. Den kategorin kallar vi förkropp-bredvid-kropp.I en del idrotter interagerar två idrottare,ibland med varandra – som ett par,ibland mot varandra. I dans agerar ett parbland andra par, i konståkning (paråkningoch isdans) agerar paren enskilt. Denkategorin kallar vi kropp-med-kropp. Iboxning, brottning och andra kampsporterär poängen att nedlägga motståndaren.Den kategorin kallar vi kropp-motkropp.I kategorierna ovan präglas tävlingssituationenav enskilda idrottare eller par. Inästa kategori präglas situationen av attDet har, enligt förbundsrepresentantersom vi intervjuat i samband med projektet,framför allt att göra med att det oftaresaknas flickor för att genomföra tävlingeni en särskild klass. Att låta flickor tävla ipojkklass ter sig dessutom mindre utmanandeän att låta pojkar tävla i flickklass,även om det rör sig om barn.I många idrotter skiljer reglerna, utöverde två tävlingsklasserna, inte på flickoroch pojkar (3). Dessa idrotter återfinns ihuvudsak i kategorin kropp-efter-kropp,men även kategorierna kropp-bredvidkroppoch kropp-bland-kroppar finnsrepresenterade. I några av dessa idrotterförekommer mixedklass, framför alltinom kategorin kropp-efter-kropp.Den vanligaste formen av anpassninginnebär att flickklassen görs till en mindrekrävande variant av originalet, det villsäga pojkklassen (könen kan beskrivas28 svensk idrottsforskning 1/2012
som A[man] – a[kvinna]). Det handlar omen anpassning av till exempel redskapetsstorlek, tävlingsdistansen, distansen tillmål, planstorleken, näthöjden, antaletspelenheter (antal försök, rundor etcetera)samt bruket av skydd (inklusiverestriktio<strong>ner</strong> när det gäller fysisk kontakt).Den typen av anpassning förekommer iidrotter inom flera kategorier (kroppbredvid-kropp,kropp-mot-kropp,kropp-bland-kroppar, kropp-bland/mot-kroppar). Men idrotter inom kategoriernakropp-med-kropp och kroppbland/med-kropparfinns inte representerade.En annan vanlig form av anpassningmedför två kvalitativt skilda sätt att utövaen idrott på (könen kan beskrivas somA[man] – B[kvinna]). Sådan anpassningförekommer framför allt i estetiskaidrotter, där bedömning av prestatio<strong>ner</strong>,inte mätning, står i centrum. De äridrotter som uttrycker kategorin kroppmed-kropp(dans och konståkning).Formeln A–B dyker upp också då tävlingsreglernaberör utövarnas klädsel ochsmink. I idrotter som utövas kropp-medkroppförutsätts det att paret består av enkvinnlig och en manlig utövare med entydlig rollfördelning. I detta sammanhangmärks idrottens heteronormativitetsärskilt.Det förekommer inga idrotter därflickor eller kvinnor inte deltar (även omandelen kvinnor är låg). Däremot finnsdet idrotter där inga pojkar eller mändeltar. Det gäller i idrotter som rytmiskgymnastik (RG), konstsim (par och team)och konståkning (team). Det är idrottersom uttrycker kategorierna kropp-medkropp,särskilt kropp-med/bland-kroppar(4).Vad lär sig barnen?Analysen påvisar att flickor och pojkar, itillämpningen av tävlingsreglerna, får lärasig att det inte är rimligt att man mäter sigmed det motsatta könet i tävlingssituatio<strong>ner</strong>;att flickor i en del idrotter är mindrevarianter av pojkar (A–a); att flickor ochpojkar i en del idrotter inte ska utövaidrotten på samma sätt (A–B); och attestetiska idrotter, där utövarna uttryckersig med redskap eller i grupp, inte ärnågot för pojkar (B–icke-A) (5).En grundläggande utgångspunkt iprojektet har varit att åtskillnad – ochdifferentiering, eller anpassning, av denena tävlingsklassen – uttrycker socialanormer kring kön och sexualitet. Analysenav tävlingsreglerna antyder att könsnormeribland utmanas, till exempel i det attflickor och pojkar tävlar mot varandra,eller åtminstone tävlar på samma sätt.Men analysen påvisar också att könsnormernainte utmanas hur som helst. Ävendå flickor och pojkar inte tävlar motvarandra, förutsätts en flicka eller kvinnavara något annat och ofta mindre än enpojke eller man. Det här förhållandetavspeglar en heteronorm, där kvinnligt ärmotsatsen till eller mindre än manligt.Studien antyder alltså också på vilka sättdet är möjligt att utmana normer kringkön och sexualitet i idrottsliga sammanhang.Vilken betydelse har då en studie av dethär slaget för utformningen av idrotten?Den fråga som bör vägleda en utvecklingav regelverken ur ett jämställdhetsperspektivär: Bidrar den här regeln till attutmana eller förstärka traditionella (ochstereotypa) synsätt på flickor och kvinnor;pojkar och män?Referenser1. Reglementen från förbund somorganiserar ”intressegrupper”,som akademisk idrott, skolidrott,Korpen, handikappförbundetoch dövidrottsförbundet, har inteinkluderats i analysen.2. Bourdieu, P. Program för enidrottssociologi. I H. Larsson &K. Redelius (red) Leve idrottspedagogiken!.2005, s. 92f.3. Detta gäller i badminton,bandy, bangolf, biljard, bortennis,boule, bowling, curling, dart,draghund, dragkamp, frisbee,fäktning, innebandy, isjakt, judo,landhockey, motorcykel, racerbåt,segling, squash, styrkelyft,tennis och tyngdlyftning.4. RG karakteriseras av att redskapeninte används för att träffaeller transporteras till ett särskiltmål. Istället används redskapetför att skapa uttryck.5. Hirdman, Y. Genus – om detstabilas föränderliga former.2001.Kontakthakan.larsson@gih.se1/2012 svensk idrottsforskning 29