Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Referenser1. Idrotten vill. Idrottsrörelsenidéprogram. Riksidrottsförbundet.2009.2. Franke-Wikberg, S. Enstrategi för utvärdering och lokalutveckling av utbildningskvalitet.Arbetsrapport Nr 81 .1990.3. Lundahl, C & Öquist, O. Idénom en helhet: utvärdering påsystemteoretisk grund. 2002.4. Dahllöf, U. Ability grouping,content validity and curriculumprocess analysis. 1971.5. Lundgren, U. P. Ramfaktorteorioch praktisk utbildningsplanering.Pedagogisk Forskningi Sverige, årg 4, nr 1, s. 31–41.1999.6. Henriksen K. m.fl. Psychologyof Sport and Exercise. 2010. Vol11, s. 212-222.7. Engström, L-M. Forskningom Handslagets genomförandeoch resultat – En utvärderandesammanställning gällande Handslaget.2008.8. Peterson, T. När fältenkorsas – om handslagsprojektpå skoltid. Paper presenterat vidÅrskonferensen för Svensk föreningför Beteendevetenskaplig ochSamhällsvetenskaplig Idrottsforskning(SVEBI). 2008.9. Houlihan, Barrie (2010).Policy convergence in elite sportdevelopment: A critical review ofthe evidence. Key-noteföreläsningvid EASM:s forskningskonferens,Prag, 2010.Kontaktpergoran.fahlstrom@lnu.seper.gerrevall@lnu.semarie.hedberg@lnu.sesusanne.linner@lnu.sevad det innebär att delta i träning ochtävling, vad som är kvinnligt och manligtetcetera. Det är vidare svårt att åstadkommaen förändring under enstakatimmar eller dagar, vilket ofta är den tidman har till sitt förfogande. Utbildningkan under dessa premisser istället innebäraatt existerande föreställningarpermanentas och förs vidare.De öppnade dörrarnaDörrarna har öppnats för fler barn ochungdomar, men inte i någon störreutsträckning för nya kategorier barn ochungdomar. För att de ska vilja stanna kvarär det kanske naturligt att de ska kunnakänna en omedelbar samhörighet meddem som finns innanför dörrarna. Menden som känner sig främmande i någotavseende blir med tiden antingen utstötteller väljer själv att lämna verksamheten.Att exempelvis vara nybörjare somtonåring i en verksamhet, där andranybörjare är avsevärt yngre är en realitetför många av våra invandrande ungdomar.Heterogenitet är något som vigenerellt i samhället har det en smulasvårt att hantera.Idrottslyftet har således inte i någonhögre grad förmått förflytta de gränsersom utgör ett hinder för nya grupper barnoch ungdomar att börja idrotta. Exempelvishar, som vi tidigare nämnt, andelenbarn och unga med utländsk bakgrundeller med funktionshinder inte blivitstörre. De som börjar med en ny idrott ärframför allt yngre barn, medan det harvisat sig svårt att attrahera de något äldreungdomarna. Dessutom kan det ju vara såatt om man utvecklar verksamheten så attfler ungdomar stannar kvar så minskarmöjligheten rekrytera nya utövare.Utfallet av denna granskning påminnerdärför mycket om de resultat som Lars-Magnus Engström redovisade i utvärderingenav Handslaget (7). Det är förståsväsentligt att ställa sig frågan vad dettaberor på. En förklaring kan vara att desom inte finns med i idrottsrörelsenmedvetet har valt att stå utanför. De ägnarsig istället åt andra aktiviteter än idrott.Barn och ungdomar som inte har någotintresse av att idrotta, engagerar sig inteheller i de aktiviteter som anordnas inomIdrottslyftets försorg.En fråga man behöver ställa sig är i vadmån Idrottslyftet verkligen i ett störreperspektiv har lett till en verksamhetsutvecklingsom utmanar befintlig kultur ochbefintliga ramar. Att föreningarna har svårtatt möta en mer heterogen skara ungdomarförklaras ofta med att man saknar ledareför att kunna möta varierade behov. Manskulle alltså kunna säga att en effekt avIdrottslyftet är mer av samma men avbättre kvalitet.Idrottslyftet och idrottens kärnaFrågan kvarstår vilken väg idrotten ska taför att öppna dörrarna för fler och behållaungdomar högre upp i åldrarna. Idrottenskaraktär och utformning är historiskt ochkulturellt betingad och mot en sådanbakgrund kan förbundens oförmåga atterbjuda en annorlunda verksamhet bliförståelig. Därför finns det förmodligen ensorts, kanske omedveten, förförståelse somgör att det är svårt att tänka sig en förändringav den egna idrottens regler ochorganisation.Men om vi fortsätter tankekedjan ienlighet med Idrottslyftets ambitioner, ärdet alltså idrotternas uppgift att skapaaktiviteter som gör att fler nya barn ochungdomar kommer med. Ungdomar som,med Tomas Peterson ord, ”redan tackat nejtill verksamheten” (8).I vilken omfattning och på vilket sätt skadå en idrott ändra sin utformning för attmöta nya grupper, så att de också får ta delav de positiva värden som idrottens ansesstå för i enlighet med till exempel Idrottenvill? När, i så fall, upphör den att vara justdenna specifika idrott? Om man gör dennaanpassning finns dessutom risken att denyrekryterade ungdomarna kommer attkänna sig lurade när verksamheten såsmåningom övergår i specialidrottenstraditionella utformning för att passa in itävlingsformer, klassindelningar och såvidare.En annan, kanske något provocerande,fråga är: Måste alla vara med i idrott?Propositionstexten säger att Idrottslyftetska öppna dörrarna för fler barn- ochungdomar och utveckla verksamheten såatt de väljer att idrotta längre. Innebär detatt de per definition måste komma med iföreningsverksamhet under RF:s tak? Alltför att de ska få ta del av the magic dust ofsport. (9)58 svensk idrottsforskning 1/2012