Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Referenser1. Malmö stad. Ungas Fritid –Förening Förvaltning Malmöbor.2011.Malmö stad. Fritidsstilsundersökningbland 13-25-åringar iMalmö under år 2010. 2010.2. Anderson, Camilla: Gatukontoret,Malmö stad. Intervju den10 november 2011.Göransson, Sten: Gatukontoret,Malmö stad. Intervju den 21september 2011.Kontaktkarin.book@mah.seanvänds i området. Många platser föraktivitet leder emellertid inte automatiskttill att de unga blir mer nöjda. Den fysiskaoch sociala tillgängligheten till platserna ärväl så viktig.Geografisk rörlighet är beroende på enrad olika faktorer som kan kopplas tillrumsliga, ekonomiska och sociala förutsättningar.De rumsliga förutsättningarnahar att göra med områdets utformning ochutbud samt transportmöjligheterna inom,till och från området. De ekonomiskaförutsättningarna kan kopplas till bilinnehavoch möjligheter att delta i aktiviteter.De begränsningar i geografisk rörlighetsom till exempel kan ses hos Hermodsdalsungdomarnakan sannolikt kopplas tillbegränsade ekonomiska möjligheter ochatt få har tillgång till bil, men även mervaga aspekter som har med sociala, ellersocioekonomiska, förutsättningar att göra.Platserna i närområdet är välkända ochtillgängliga (för dem som bor där) menövriga staden är inte det. En hög socioekonomiskställning, vilket en stor andel i tillexempel Bunkeflostrand har, innebär oftamer makt, större tillgång till informationoch nätverk samt en högre grad av tillgänglighettill stadens utbud.Planering för fysisk aktivitetEn utgångspunkt i planeringen måste varaatt en hel del ungdomar i dag inte är attbeteckna som geografiskt (hög)rörliga. Detär viktigt att värdesätta de vardagliga ochenkla miljöerna. De fyller en funktion,vilket min undersökning i de tre Malmöområdenavittnar om. Utifrån detta enkla,vardagliga perspektiv med betoning påspontanitet och flexibilitet finns det fog förenkla konstgräsplaner och näridrottsplatser(vilka ibland sammanfaller) ochliknande. Det är just näridrottsplatser medkonstgräs som medel från Idrottslyftet haranvänts till i Malmö. När invånare (i dettafall i Malmö) i olika undersökningar ochplaneringsprocesser som Malmö stadarbetat med tillfrågats om vad de önskarsig i form av förbättringsåtgärder i sittområde kommer alltid konstgräsplanerhögt på önskelistan (1). Såväl Sten Göranssonsom Camilla Anderson på gatukontoretanger att konstgräsplanen blivit en slagssymbol för att området räknas och attkommunen satsar på det (2).Konstgräsplanerna och näridrottsplatsernaanvänds och är uppskattade. Flerastudier visar emellertid att det främst(ibland bara) är killar som använder dem.Därtill används de nästan uteslutande tillatt spela fotboll på, trots att det oftahandlar om så kallade multisportarenor. Iflera fall är det främst äldre killar somanvänder dem och de yngre har svårt att fåtillträde, vilket till exempel eleverna påMöllevången påtalade. Det är bra att byggakonstgräsplanerna och spontanidrottsplatserna,men inte om det sker på bekostnadav andra alternativ. Kan vi kanske anta attkonstgräsplaner önskas av invånarna föratt de känner till att sådana finns och hurde kan användas, det vill säga det är kändmark? Det är kanske svårt att ha önskemålom sådant man inte känner till. Det ärdärför dags att finna nya typer av platserför nya möten och aktiviteter – att tänka inya banor, att bjuda in olika grupper ochkonstellationer i planeringsprocessen, atttänka in natur och äventyr i redanbebyggda områden och att informera omde platser som finns. Strävan kan vara attfinna en avvägning mellan det vardagligaoch det spektakulära. Det kan också varafruktbart att inte bara tänka idrott ellerfysisk aktivitet utan snarare tänka i olikakombinationer, till exempel hur kultur ochidrott kan mötas på en och samma plats.Det kan locka fler och nya individer tillplatsen. En social aktivitet kan glida över ien fysisk aktivitet. Gränserna behöver intevara så skarpa. Idrottsytor är ofta fysiskavgränsade från övriga stadsrummet. Detkan utgöra en tröskel till att använda dem.Därför skulle en ökad öppenhet mellanidrottens och övriga stadens rum öppna förfler. Dessa förslag gynnar många avstadens invånare, men kanske allra mestdem som inte lockas eller har möjlighet attta del av den traditionella (organiseradeeller spontana) idrotten.Jag vill framhålla att de idrottslyftssatsningarsom gatukontoret i Malmö drivitfyller ett behov då de fokuserat på områdenmed låg geografisk rörlighet. Jag vill seatt medel fortsättningsvis satsas på nytänkandeoch satsningar utanför den organiseradeidrotten. För det krävs nya samarbetsformerför utveckling och planering avidrottsmiljöer samt en ny syn på vad(riktig) idrott är. Frågan är dock om det ärRiksidrottsförbundet, i nuvarande form,som ska ansvarar för det.32 svensk idrottsforskning 1/2012