Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

MALMÖ HÖGSKOLAS UTVÄRDERING AV: KLÄTTER-, ORIENTERING-, RIDSPORT-, SIM- OCH TAEKWONDOFÖRBUNDETFler stannar menfärre börjar?Idrottslyftet har allt mer blivit en del av förbundens ordinarie verksamhet.Satsningen har öppnat dörrarna för fler, men få har klivit övertröskeln. En stor del av medlen har hamnat i stora idrotter och hos desocioekonomiskt välmående i tätbefolkade kommuner.Susanna HedenborgProfessor i idrottsvetenskapMalmö högskolaI d e n h ä r a r t i k e l n diskuterar vigenerella iakttagelser av Idrottslyftetutifrån Idrottsstödsutredningens slutsatserom Handslaget (1). Vi gör en kvalitativbedömning utifrån erfarenheterna frånvåra fem förbundsvisa utvärderingar(Klätter-, Orientering-, Ridsport-, Sim ochTaekwondoförbundet) men också utifrånkunskap om andra förbund, från andrautvärderare och från i sammanhangetrelevanta nyckelpersoner inom idrottsrörelsen.RF är mer intresserade av kvalitativadata än kvantitativa, eftersom dekvantitativa uppgifterna ändå kommer invia projektrapporteringen. Här följersåledes ett försök att tolka och karakteriseraett antal iakttagelser som vi bedömerär generella för idrottsrörelsens idrottslyftsarbete.En del av ordinarie verksamhetEn tillfällig verksamhet går nu in på sittnionde år. Redan detta enkla konstateranderymmer en rad förutsättningar somhar satt sin prägel på idrottslyftsverksamheten.Förbunden betraktar Idrottslyftetsom en tidsbegränsad verksamhet somallt mer permanentas. De ser det ocksåsom ett styrinstrument för sina föreningar.Föreningarna förhåller sig tillprojektformens tidsbegränsade karaktärsamt projektens konsekvenser för denordinarie verksamheten.Fortfarande innebär detta inte attidrottslyftsarbetet har blivit en del avförbundens ordinarie verksamhet, eftersomsatsningen dels är av tillfällig karaktäroch dels ska kunna innehålla sådanverksamhet som inte tidigare räknadessom ordinarie verksamhet. Men vare sigman har förädlat framgångsrika handslagsprojekt,eller gjort nya satsningarsom visat sig nödvändiga via Handslaget,har de fyra idrottslyftsåren inneburit enrutinisering av arbetet.De flesta förbund har skapat en idrottslyftsorganisationsom bygger vidare på desom fanns under Handslaget. Det är i höggrad samma människor som gör sammabedömningar av projektidéer som degjorde i Handslaget. Här kommer skillnadernamellan förbunden in. I mångaförbund sköts arbetet av en tjänsteman/kvinna, som arbetar självständigt utifrånövergripande policybeslut från förbundsstyrelsen.De större förbunden har fler änen person som arbetar med Idrottslyftet,de minsta förbunden har knappt en. Dettaär en del av en mer generell fördelningsproblematik.Ju större förbund och ju merresurser, desto mer omfattande idrottslyftsarbete.Det har också sin motsvarighetpå lokal nivå – ju större förening, jumer administrativt lönearbete och ju flervälutbildade medlemmar, desto fler ochbättre ansökningar. Det här ger skillnadermellan förbunden, men också mellanföreningarna i de olika förbunden.Den utgångspunkt för Handslaget somförenade idrottsrörelsen och det politiskasystemet (regering och riksdag) var attförsöka nå barn och ungdomar mellan7-20 år som inte redan var aktiva idrottare.Ungefär 60-70 procent av alla barnoch ungdomar var kring sekelskiftet,liksom i dag, aktiva i en idrottsförening.Förklaringarna till att resten inte varaktiva varierar, alltifrån att de aldrigKalle JonassonDoktorand i idrottsvetenskapMalmö högskolaTomas PetersonProfessor i idrottsvetenskapMalmö högskolaKatarina SchenkerFil.dr. i idrottsvetenskapMalmö högskolaHelena TolvhedFil. dr.Historiska InstitutionenStockholms universitet1/2012 svensk idrottsforskning 51