Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

DansportförbundetGrundat: 1968MedlemmarMän: 13 009Kvinnor: 26 011*Deltagartillfällen: 165 583FriidrottförbundetGrundat: 1895MedlemmarMän: 200 337Kvinnor: 314 292*Deltagartillfällen: 1 536 738GolfförbundetGrundat: 1904MedlemmarMän: 371 739Kvinnor: 161 600*Deltagartillfällen: 466 103IshockeyförbundetGrundat: 1922MedlemmarMän: 142 500Kvinnor: 7 500*Deltagartillfällen: 4 166 455KonståkningförbundetGrundat: 1904MedlemmarMän: 2 642Kvinnor: 13 218*Deltagartillfällen: 562 8612010 års statistik.*Träning & tävling för barn 7-20 år.Olika villkorDen ekonomiska tilldelningen till specialidrottsförbundengörs på basis av detlokala aktivitetsstödet. De förbund somhar störst tilldelning när verksamhetenmäts i antalet deltagartillfällen får ocksåstörst bidrag från Idrottslyftet. Ur ettkvalitativt perspektiv kan man diskuteraom Idrottslyftets resurser enligt dennafördelningsgrund landar där behovet avstöd och utveckling är som störst.Större förbund har också andra möjligheteratt ställa en administrativ organisationpå fötter. Det innebär att dessaförbund i större utsträckning kan mobiliseraoch stödja föreningarna och på såsätt få en ökad verksamhet som avspeglasdels i antalet deltagartillfällen, dels iutbudet av olika typer av aktiviteter. Detfinns därför en risk att fördelningsmodellenistället konserverar rådande storleksförhållanden,om inte de mindre förbundengör någonting kvalitativt bättre somleder till en påtaglig ökning i antaletdeltagartillfällen.I all projektstyrd verksamhet, därmedel beviljas i konkurrens och utifrånlokala initiativ, är betydelsen av kompetensbetydelsefull. De föreningar som hartillgång till relevant kompetens har ettförsteg framför andra genom att man kanleverera goda projektansökningar och harett större antal anställda eller andraresurspersoner som kan genomföraprojekten. I många föreningar är justbrist på ledare en vanlig förklaring till attman å ena sidan inte sökt projektmedeloch å andra sidan inte kunnat fullfölja denverksamhet man fått projektmedel för.Vi har vidare kunnat konstatera attresursflödet i vissa delar är omständligt.När förbunden exempelvis anordnarverksamheter inom Idrottslyftets regi, fårföreningarna bidrag för att man skakunna betala avgifterna för dessa aktiviteter.Det blir en administrativ rundgång avmedel, då ersättningen går från förbundetoch ut till föreningarna, för att sedan tavägen tillbaka till förbundet som ersättningför förbundets kostnader. Som vi serdet leder detta till en tämligen onödig ochkostsam byråkrati, som man bör se över.Om man ska kunna öppna dörrarna förfler så måste man, bildligt talat, ha någradörrar att öppna. Vi har kunnat se attvillkoren varierar när det gäller tillgångentill anläggningar som möjliggör en meromfattande verksamhet. Inom exempelviskonståkningen är rekryteringen av nyayngre deltagare i allmänhet inte någotstörre problem, tvärtom står barn i kö föratt få vara med. Den stora begränsningenär istället tillgången till istider. Det finnsoftast inte några utomhusanläggningar.Verksamheten blir då beroende av den tidden får sig tilldelad i de inomhusanläggningarsom konståkningen i regel delarmed ishockeyn.Anläggningsfrågan illustrerar förhållandetatt Idrottslyftets kvantitativa mål ställsmot kvalitativa mål eller de värderingarsom genomsyrar Idrotten vill. När antaletdeltagare ställs mot varandra utfallerjämförelsen oftast till ishockeyns fördel,eftersom det i ishockeyn är fler deltagarepå is samtidigt. Vi har på liknande sättkunnat urskilja en konkurrens om anläggningarnär det gäller friidrott och fotboll.När det uppstår anläggningsbrister ställsockså olika värden och verksamheter motvarandra. Elit- eller tävlingsorienteradverksamhet ställs mot breddorienteradverksamhet.Fria eller bundna projekt?Under Idrottslyftets första år tillämpadenågra av förbunden en öppen ansökningsprocessi förhållande till Idrottslyftetssyften och lät föreningarna utforma sinaprojektansökningar tämligen fritt. Förbundetangav varken ekonomiska eller andrabegränsningar, utöver dem som Idrottslyftetställt krav på.Efter hand har några förbund begränsatfriheten till ett antal områden som föreningenska hålla sig inom. Även beloppenhar i högre grad standardiserats. Föreningarnavet då vilka bidrag som de kan få frånIdrottslyftet. Men det har fortfarandefunnits en viss frihet att formulera egnaprojekt inom ramen för dessa innehållsområden.En öppen ansökningsprocess ställerhögre krav på förbundets rådgivandeinsatser, och härigenom har man kunnatutveckla ett gott samarbete mellan förbundoch föreningar.Inom ett av förbunden ledde erfarenheternafrån Handslaget till att man valde attenbart erbjuda stöd till ett antal centraltutformade projekt. Motiven för styrningenvar flera. Från förbundets sida säger mansig vara klar över vilka utvecklingsinsatser56 svensk idrottsforskning 1/2012