Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

frivilligt. Handslaget och Idrottslyftet harhandlat om ”de andra” – de som inte ärintresserade, de som aktivt tar avståndfrån att delta i föreningsidrotten, de somav olika skäl inte kan och de som harprovat men slutat. Från rekryteringen tillhögre utbildning vet vi att när ambitionenär att rekrytera nya, ofta studieovanagrupper, krävs det större resurser ochansträngningar för att lyckas. Beredskapenför att handskas med denna problematikkan generellt sett antas vara låg iföreningarna, med de starkt normativavärderingar som den befintliga verksamhetengrundas på. Nya verksamhetsformerkan på föreningsnivå dessutom sesbåde som en möjlighet, men också som etthot mot den traditionella verksamheten.För om ett idrottslyftsprojekt som tillämparnya verksamhetsformer blir framgångsriktoch aktiverar en grupp barneller ungdomar som tidigare inte varitföreningsaktiva, återstår sedan frågan omvad som händer när projektet tar slut.Tre scenarier verkar här vara möjligaoch vanliga. Det första är att projektet(och projektpengarna) tar slut, ochdärmed tar också aktiviteten slut. Sannolikhetenär då stor att de aktiva slutar, detvill säga de inte ser den ordinarie verksamhetensom ett alternativ. Det andra äratt föreningen permanentar projektverksamhetensom en del av den ordinarieverksamheten, man bygger helt enkelt utföreningens verksamhet. Det tredje är attprojektverksamheten växer in i ochförändrar den traditionella verksamheten.Det sistnämnda finns det tämligen fåexempel på inom Handslaget och Idrottslyftet.Här uppstår på föreningsnivåsamma problematik som Handslaget ochIdrottslyftet hela tiden har utgjort för helaidrottsrörelsen, från föreningsnivå ochupp på RF-nivå. I grunden handlar det omatt svensk idrottsrörelse fångar upp enmajoritet av varje årgång flickor ochpojkar med sin verksamhet. De flesta sominte fångas upp säger nej tack till verksamhetenjust eftersom den ser ut somden gör.Den ser ut som den gör av både internaoch externa skäl. De interna skälenhandlar om den verksamhet som bedrivs.Den kan hålla barn och ungdomar ifrånsig av många skäl. I många idrottsgrenarmåste man börja mycket tidigt för atthänga med. De som startar senare slutaroftare och tidigare. Företeelser somselektion, rangordning och utslagning,nivågruppering och tidig specialisering,föräldra- och ledarpress etcetera känner visom skäl till att flickor och pojkar lämnaridrotten i unga år, emellanåt även omman faktiskt vill stanna kvar. Mångaslutar eftersom de vill prioritera andraintressen än idrotten. Många idrotterkräver ett föräldraengagemang somkanske inte finns och så vidare.De externa skälen är de som samhälletskapar genom de djupgående strukturellafaktorer som delar upp samhällsmedborgarnai olika grupper och där de olikagrupperna förhåller sig till idrottsaktivitetpå olika sätt (kön, social klass, etnisktbakgrund, religiös tillhörighet, sexuellläggning och biologisk ålder). Det ärdärför som många idrottsgrenar i praktikenär stängda för exempelvis barn till enensamstående, lågutbildad, arbetslösflerbarnsmamma med utländsk bakgrund.De förändringar av den ordinarieverksamheten som skulle krävas för attöppna dörrarna för alla, och sedan kunnabehålla dem, kan lätt uppfattas som att deinkräktar på verksamhetens själ. Sammaeffekt kan uppstå om en ordinarie verksamhetska anpassas till konsekvenser avde yttre skälen. Ofta samverkar också inreoch yttre faktorer till att göra det svårt fören förening att rekrytera och behållaockså den sista procenten.Antalet aktiva har minskatMålsättningen med Idrottslyftet var att fåfler barn och ungdomar att börja idrottaoch att fler ungdomar ska välja att idrottalängre upp i åldrarna. Baserat på statistiktillgänglig på RF:s hemsida över deltagartillfällenför år 2002-2010 kan mankonstatera att de tre miljarder som statengett till idrottsrörelsen inte på ett övergripandeplan har resulterat i en ökning avantalet LOK-stödsberättigade deltagartillfällen.Gruppen 7-20 år i Sverige harenligt SCB:s statistik minskat med3 procent under åren 2002-2010. AntaletLOK-stödsberättigade deltagartillfälleninom idrottsrörelsen har, enligt enuträkning baserad på RF:s statistik, undersamma period minskat med 6,4 procent(2). (Figur 1)Klätterförbundet och Taekwondoför-SLUTSATSER• Idrottslyftet har alltmer – viaen rutinisering, professionaliseringoch normering – bliviten del av förbundensordinarie verksamhet. Ju merden blir det, desto mer bliren utvärdering av Idrottslyftetäven en utvärdering avden ordinarie verksamheten.• Idrottslyftet har öppnatdörrarna för fler. Menbarn- och ungdomsidrottenhar inte fått fler medlemmarunder de åtta åren medHandslaget och Idrottslyftet.Tillgänglig statistik tydersnarare på att aktiviteten ochantalet aktiva har minskat. Åandra sidan tyder tillgängligkunskap på att idrotten harlyckats behålla flera än deskulle ha gjort utan Idrottslyftet.• RF har i större utsträckningagerat styrande med blandannat utvecklingsplaner ochett centralt och mernormerande återrapporteringssystem.Idrottslyftet harinneburit att förbunden ihögre grad har fått värna omsin självständighet. Detinnebär att förbundens målmed Idrottslyftet tenderaratt knytas allt närmare måleni förbundens strategiskautvecklingsplaner. RF:sfördelningspolitiska principerhar fått samma effekter somunder Handslaget. En storandel av medlen har hamnati stora barn- och ungdomsidrotter,samt i tätbefolkadeoch socioekonomisktvälmående sammanhang.1/2012 svensk idrottsforskning 53