Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

vissa fall skiljer de sig inte från de samhällsvärdensom programmet tar siktemot. I andra fall kan det dock handla omlokala förenings- och verksamhetsspecifikadrivkrafter. Ramböll bedömer attsatsningen följaktligen har rymt projektmed starkt bidrag till samhälleliga värden,men också projekt som bara har haft ettlokalt och snävt värde. Det kan till exempelhandla om projekt som endast bidragittill att flytta medlemmar mellan föreningar,när nya aktivitetsytor inte kommitden egentliga målgruppen till del, ellernär medlen avsatts till förbättrade förutsättningarför redan aktiva. Projekt somhar en sådan karaktär att medlemmarnainte hade slutat utan dessa förbättradeförutsättningar. Om idrotten i framtidenska kunna försvara det anslag den har serRamböll att det finns anledning att strävamot att de projekt som finansieras möterföreningarnas drivkrafter, men ocksåbidrar till värden på samhällsnivå. Men enförutsättning är att den verksamhetsutvecklandepotentialen i programmet tastillvara.Ramböll bedömer att de faktorer somförklarar programmets resultat kanhärledas till hur det har organiserats ochstyrts från RF:s sida. Men också att denstyrmodell som valts kan spåras tillstatens dubbla syn på hur idrotten skaparvärde i samhället.Olösta utmaningarÄven om mandatet över de slutliga beslutenom medeltilldelning har skiljt sig mellanSkolsamverkan och Tillgänglighet så hardecentralisering varit ett gemensamt drag iIdrottslyftets styrmodell. I fallet medSkolsamverkan har beslut om att beviljaeller avslå projektansökan fattats avdistriktsförbunden, medan det slutligabeslutet om nya aktivitetsytor har fattats avRF centralt. Decentraliseringen som principhar dock även kommit att omfatta merinnehållsliga aspekter. Exempelvis haransvaret för genomförandet av den behovsanalyssom ska motivera enskilda projektlegat på föreningarna.Den decentraliserade styrningen harutgått ifrån principen att föreningarnasjälva bäst kan fatt besluten om hur målgruppenkan gynnas av verksamheten. Enmångfald av föreningar skulle själva fåarbeta med de behov som de upplever attmålgruppen har i sin verksamhet. Det harfunnits en stor tillit till föreningarnasarbete och en liten systematisk kontroll avmedeltilldelningen. I förlängningen menarRamböll att den nerifrån och upp-strategisom använts har möjliggjort en ökadI och med Idrottslyftet kundeföreningar över hela landet sökamedel till bland annat anläggningar.Under tidigare satsningarvar det bara möjligt i storstäderna.1/2012 svensk idrottsforskning 65