RidsportförbundetGrundat: 1912MedlemmarMän: 16 073Kvinnor: 150 369*Deltagartillfällen: 3 023 765KlätterförbundetGrundat: 1973MedlemmarMän: 4 142Kvinnor: 2 130*Deltagartillfällen: 19 866OrienteringförbundetGrundat: 1938MedlemmarMän: 53 563Kvinnor: 38 787*Deltagartillfällen: 338 126SimförbundetGrundat: 1904MedlemmarMän: 56 537Kvinnor: 61 773*Deltagartillfällen: 1 978 407TaekwondoförbundetGrundat: 1996MedlemmarMän: 6 136Kvinnor: 3 030*Deltagartillfällen: 460 6512010 års statistik.*Träning & tävling för barn 7-20 år.kommit i kontakt med föreningsidrottentill att de hade provat och sedan lämnat.Recepten för att aktivera flera, eller”öppna dörrarna för flera”, innehöll därförallt ifrån traditionell prova på-verksamheti skolorna till utvecklandet av nya verksamhetsformer,vilka inte tidigare ingått iföreningarnas verksamhet. Det som frånbörjan därmed i betydande utsträckningvar en försöksverksamhet, där man bådeorganisatoriskt och innehållsmässigt lättusen blommor blomma och provadesåväl nya idéer som gränserna för vad somvar möjligt och önskvärt, har efter åtta årav Handslag och Idrottslyft alltmerfångats in i organisatio<strong>ner</strong>nas ordinarielogik och verksamhet. Det gäller på såvälförenings- distrikts- som förbundsnivå.Idrottslyftshandläggarna, som ofta harvarit med om <strong>hela</strong> eller större delen avresan, har skapat ruti<strong>ner</strong> för alla led iarbetet och har i viss mån professionaliserats– både via hands-on-kunskapen, viautbildningar och i möten med andraidrottslyftshandläggare. De kan i i dagtämligen väl både bedöma ansökningarnasinnehåll (samt värdesätta dem ikronor) och kapaciteten hos dem som stårsom projektansvariga. Liksom de flestaprojektansvariga på lokal nivå vet de vadsom fungerar. Dessa kunskaper, på bådelokal och central nivå, trycker dels mot detsom allt oftare börjar dyka upp i förbundensarsenal som ”paket”, dels mot detsom kallas ”projektslentrian”, det vill sägaatt man skickar in samma ansökan varjeår. Paketen kan ses som centralt utformadelösningar vilka kan fungera i allaföreningar och distrikt. Innehållet ärsådant som förbundet anser värdefullt föridrottsgrenens utveckling.Tanken bakom att skapa paket är inte iförsta hand att uppmuntra till experimentmed nya verksamhetsformer för att fångaupp barn och ungdomar vilka inte redanär medlemmar i idrottsrörelsen. Snararehandlar det om förbunds- förenings- ochmedlemsutveckling i vid mening, verksamhetsom ändå skulle bli genomförd,om inte Idrottslyftet hade kommit, omdärtill medel hade funnits. Den normerandeaspekten ligger dels i att det ärförbundet som har formulerat innehållet,dels i att en ansökan om ett paket inte kanförväntas bli avslagen. Den här utvecklingenhar förstärkts av att det i Idrottslyf-tet, till skillnad från i Handslaget, finnsavsatt betydande resurser för förbundsutveckling.När Handslaget konstruerades fanns entydlig betoning från statens sida av att allapengar skulle gå till föreningarna och(nästan) inga till förbunden. Föreningarnaskulle i sin tur uppmuntras till attutveckla nya verksamhetsformer. Det kantolkas som ett försök från statsmakternassida (mer eller mindre bejakat av förbunden)att bidra till förändring och utvecklingav idrottsverksamhet utifrån ett<strong>ner</strong>ifrån och upp-perspektiv. Ett annatsätt att formulera den första övergripandeslutsatsen är att efter åtta år av Handslagoch Idrottslyft har rutiniseringen, professionaliseringenoch normeringen gradvisövergått till att styras av ett uppifrån och<strong>ner</strong>-perspektiv.Rekrytera eller behålla?Parollen att ”få fler att stanna kvar” fannsinte med bland de fem teman som Handslagetutgick ifrån, men växte fram inomrörelsen i slutet av handslagsperioden,förmodligen delvis som en reaktion motatt arbetet med att ”öppna dörrarna förfler” inte visade sig så framgångsrikt(föreningarna fick inte fler medlemmar).Å andra sidan var detta med att aktiveradem som inte redan var aktiva det centralainslaget i handslagskonstruktionen.När idrottsrörelsen själv fick bestämmainnehållet i Idrottslyftet blev kombinationenav att rekrytera och att behålla iställetutgångspunkten för arbetet. UnderIdrottslyftet har betoningen sedan förskjutitsännu mer mot behållaperspektivet.Härtill finns en rad förklarandefaktorer. Organisationsteoretiskt tenderarreproduktion av befintlig verksamhetoftast segra över förändring, inte minstnär förändring innebär kritik av denbefintliga verksamheten. Förändringsprocessersom är djupgående tenderar attgenomföras under kort tid, ju längre tidengår desto mindre djupgående blir förändringenoch ju mer tenderar den att kunnainordnas i den tidigare ordinarie verksamheten.Skälen till att barn och ungdomar inteär aktiva i föreningsidrotten är många.Idrottsföreningar är vana vid att erbjudasin idrott till alla, men endast vana vid attta hand om dem som sedan kommer52 svensk idrottsforskning 1/2012
frivilligt. Handslaget och Idrottslyftet harhandlat om ”de andra” – de som inte ärintresserade, de som aktivt tar avståndfrån att delta i föreningsidrotten, de somav olika skäl inte kan och de som harprovat men slutat. Från rekryteringen tillhögre utbildning vet vi att när ambitionenär att rekrytera nya, ofta studieovanagrupper, krävs det större resurser ochansträngningar för att lyckas. Beredskapenför att handskas med denna problematikkan ge<strong>ner</strong>ellt sett antas vara låg iföreningarna, med de starkt normativavärderingar som den befintliga verksamhetengrundas på. Nya verksamhetsformerkan på föreningsnivå dessutom sesbåde som en möjlighet, men också som etthot mot den traditionella verksamheten.För om ett idrottslyftsprojekt som tillämparnya verksamhetsformer blir framgångsriktoch aktiverar en grupp barneller ungdomar som tidigare inte varitföreningsaktiva, återstår sedan frågan omvad som händer när projektet tar slut.Tre scenarier verkar här vara möjligaoch vanliga. Det första är att projektet(och projektpengarna) tar slut, ochdärmed tar också aktiviteten slut. Sannolikhetenär då stor att de aktiva slutar, detvill säga de inte ser den ordinarie verksamhetensom ett alternativ. Det andra äratt föreningen permanentar projektverksamhetensom en del av den ordinarieverksamheten, man bygger helt enkelt utföreningens verksamhet. Det tredje är attprojektverksamheten växer in i ochförändrar den traditionella verksamheten.Det sistnämnda finns det tämligen fåexempel på inom Handslaget och Idrottslyftet.Här uppstår på föreningsnivåsamma problematik som Handslaget ochIdrottslyftet <strong>hela</strong> tiden har utgjort för <strong>hela</strong>idrottsrörelsen, från föreningsnivå ochupp på RF-nivå. I grunden handlar det omatt svensk idrottsrörelse fångar upp enmajoritet av varje årgång flickor ochpojkar med sin verksamhet. De flesta sominte fångas upp säger nej tack till verksamhetenjust eftersom den ser ut somden gör.Den ser ut som den gör av både internaoch externa skäl. De interna skälenhandlar om den verksamhet som bedrivs.Den kan hålla barn och ungdomar ifrånsig av många skäl. I många idrottsgrenarmåste man börja mycket tidigt för atthänga med. De som startar senare slutaroftare och tidigare. Företeelser somselektion, rangordning och utslagning,nivågruppering och tidig specialisering,föräldra- och ledarpress etcetera kän<strong>ner</strong> visom skäl till att flickor och pojkar lämnaridrotten i unga år, emellanåt även omman faktiskt vill stanna kvar. Mångaslutar eftersom de vill prioritera andraintressen än idrotten. Många idrotterkräver ett föräldraengagemang somkanske inte finns och så vidare.De externa skälen är de som samhälletskapar genom de djupgående strukturellafaktorer som delar upp samhällsmedborgarnai olika grupper och där de olikagrupperna förhåller sig till idrottsaktivitetpå olika sätt (kön, social klass, etnisktbakgrund, religiös tillhörighet, sexuellläggning och biologisk ålder). Det ärdärför som många idrottsgrenar i praktikenär stängda för exempelvis barn till enensamstående, lågutbildad, arbetslösflerbarnsmamma med utländsk bakgrund.De förändringar av den ordinarieverksamheten som skulle krävas för attöppna dörrarna för alla, och sedan kunnabehålla dem, kan lätt uppfattas som att deinkräktar på verksamhetens själ. Sammaeffekt kan uppstå om en ordinarie verksamhetska anpassas till konsekvenser avde yttre skälen. Ofta samverkar också inreoch yttre faktorer till att göra det svårt fören förening att rekrytera och behållaockså den sista procenten.Antalet aktiva har minskatMålsättningen med Idrottslyftet var att fåfler barn och ungdomar att börja idrottaoch att fler ungdomar ska välja att idrottalängre upp i åldrarna. Baserat på statistiktillgänglig på RF:s hemsida över deltagartillfällenför år 2002-2010 kan mankonstatera att de tre miljarder som statengett till idrottsrörelsen inte på ett övergripandeplan har resulterat i en ökning avantalet LOK-stödsberättigade deltagartillfällen.Gruppen 7-20 år i Sverige harenligt SCB:s statistik minskat med3 procent under åren 2002-2010. AntaletLOK-stödsberättigade deltagartillfälleninom idrottsrörelsen har, enligt enuträkning baserad på RF:s statistik, undersamma period minskat med 6,4 procent(2). (Figur 1)Klätterförbundet och Taekwondoför-SLUTSATSER• Idrottslyftet har alltmer – viaen rutinisering, professionaliseringoch normering – bliviten del av förbundensordinarie verksamhet. Ju merden blir det, desto mer bliren utvärdering av Idrottslyftetäven en utvärdering avden ordinarie verksamheten.• Idrottslyftet har öppnatdörrarna för fler. Menbarn- och ungdomsidrottenhar inte fått fler medlemmarunder de åtta åren medHandslaget och Idrottslyftet.Tillgänglig statistik tydersnarare på att aktiviteten ochantalet aktiva har minskat. Åandra sidan tyder tillgängligkunskap på att idrotten harlyckats behålla flera än deskulle ha gjort utan Idrottslyftet.• RF har i större utsträckningagerat styrande med blandannat utvecklingspla<strong>ner</strong> ochett centralt och mernormerande återrapporteringssystem.Idrottslyftet harinneburit att förbunden ihögre grad har fått värna omsin självständighet. Detinnebär att förbundens målmed Idrottslyftet tenderaratt knytas allt närmare måleni förbundens strategiskautvecklingspla<strong>ner</strong>. RF:sfördelningspolitiska principerhar fått samma effekter somunder Handslaget. En storandel av medlen har hamnati stora barn- och ungdomsidrotter,samt i tätbefolkadeoch socioekonomisktvälmående sammanhang.1/2012 svensk idrottsforskning 53