Styrke-

Detta kan även indikera att graden av aggressivitet under träningens gång var större hos män
än hos kvinnor. Detta är troligen beroende på hormonella skillnader och det finns också tänkbara
skillnader i muskelfiberdistribution. Som vi vet är fördelningen av snabba och långsamma
muskelfibrer annorlunda hos kvinnor jämfört med det som uppmätts hos män. Genom alla
tider har kvinnor utfört lågintensiva sysslor under långa perioder. Det är troligt att detta är en
bidragande orsak till att de återhämtar sig snabbare än män. Allra helst skulle jag dock vilja se
en studie utförd, där man framkallar samma mängd trötthet hos både manliga som kvinnliga
försökspersoner för att sedan jämföra och eventuellt fastställa om återhämtningen är annorlunda
mellan könen. Jag har dessvärre inget definitivt svar på det, men det är en intressant
frågeställning.
Publiken: I den forskning där ni har kombinerat uthållighetsträning med styrketräning, vilken
typ av uthållighetsträning användes?
Häkkinen: De försökspersoner som vi använde för detta var nordiska kombinationsatleter,
som tävlar i skidor och backhoppning, och försöken utfördes på våren. De både sprang och
åkte skridskor och genomförde vanlig uthållighetsträning. Träningen hölls mellan aeroba och
anaeroba tröskelvärden, tre till fyra gånger i veckan. Samtidigt utförde hälften av gruppen
istället explosiv träning i samma mängd.
Publiken: Vad kunde man dra för slutsatser av detta? Skall man först bygga upp uthållighet
innan styrketräning inleds, för att uppnå de bästa resultaten?
Häkkinen: Under de första sex veckorna inriktades träningen på uthållighet till 75 %, och
resterande 25 % på styrketräning. Sedan växlade man detta förhållande och slutresultatet blev
att denna kombination gav bättre resultat än de varianter som först prövades.
Publiken: Jag skulle vilja återanknyta till frågan som ställdes tidigare om att kvinnor eventuellt
skulle återhämta sin kraft snabbare än män. Kan det vara så att kvinnor producerar mindre
kraft eller är mindre intensiva under övningar med maximal belastning p g a mindre aggressivitet
än män? Detta skulle i sådant fall innebära att de arbetar mer med sin långsamma än sin
snabba motoriska enhet. Då är det bara naturligt att de skulle lyckas återhämta sig snabbare
efter sådan träning.
Häkkinen: Jag håller med helt och hållet. Som jag föreslog tidigare är det troligt att det fanns
skillnader i deras fiberkomposition vilket i min mening är en god anledning att försöka finna
en metod att mäta intensitet även för kvinnor.
Publiken: Det är bara att tala med Carmelo Bosco, han har redan utvecklat två metoder.
Häkkinen: Ja, det stämmer att försök redan gjorts i den riktningen.
Publiken: De kvinnliga idrottare med låga testosteronvärden som nämndes tidigare, får de
inte ut något alls av styrketräning? Vidare, för andra personer, oberoende av kön, som även de
har låga testosteronvärden, är det bortkastad tid för dem att styrketräna?
Häkkinen: Utan tvivel är det så att alla kvinnor kan öka sin styrka. Däremot under längre
träning verkar det finnas en hel del interindividuella skillnader och variation. De data som jag
här antyder, endast antyder, att de kvinnor som har låga halter av anabola hormoner i sitt
blodomlopp troligen har svårare att uppnå samma resultat som de med högre nivåer. Detta
innebär inte att de inte kan öka sin styrka, ökningar i storleksordningen 20–30 % kan uppnås
p g a neural adaptation. Man kan även framkalla hypertrofi, men den slutgiltiga anpassningsförmågan
skulle då bli något annorlunda.
22 CPU Styrketräningsseminarium