Styrke-

att på en maximal viljemässig aktivering av muskeln lägga en elektrisk puls kan man hos vissa
individer, och för vissa muskler, åstadkomma en ökad kraftutveckling. Detta visar att det finns
utrymme för styrketillväxt om aktiveringen kunde ökas. Aktiveringen kan man få en uppfattning
om genom att avleda elektrisk aktivitet från muskeln via elektromyografi (EMG). Att
notera är att EMG är ett grovt mått som säger mycket lite om skeenden i själva nervsystemet,
såsom rekryteringsordning mellan olika motoriska enheter (och tillhörande muskelfibrer).
Eftersom dessutom jämförelser mellan EMG-mätningar före och efter träning svårligen låter
sig göras p g a problem med att standardisera mätsituationerna, blir de flesta slutsatser som rör
effekter av träning på de s k neuronala faktorerna indirekta. Man noterar en styrketillväxt, men
ser inte några (mätbara) förändringar i de muskulära faktorerna, t ex ökad muskelvolym, och
drar därför slutsatsen att det är neuronala faktorer som förändrats.
De rent muskulära faktorerna, som man ju intuitivt kopplar samman med förmåga till stor
kraftutveckling, omfattar både kvantitet, dvs storlek på muskulaturen, och kvalitet, såsom
muskelfibertypfördelning, enzymaktivitet, elasticitet, etc. Tillväxt, hypertrofi, av muskulaturen
är en konsekvens av tung styrketräning, medan träning av mer explosiv karaktär tycks leda
till mindre grad av hypertrofi. Muskelbyggarnas träning skulle kunna tas som en utprovad
modell för maximal muskeltillväxt, men slutsatsen grumlas av deras ofta ohämmade intag av
diverse ”supplement”. Exakt vad som i muskelcellerna stimulerar till ökad syntes av kontraktila
protein är än så länge okänt. Kontrollerade träningsstudier har kunnat visa en selektiv
hypertrofi av den snabba fibertypen med styrketräning, varigenom det totala muskeltvärsnittet
blivit mera ”snabbt” utan att fördelningen av antalet fibrer ändrats. Detta har ibland tagits
som en indikation på att denna fibertyp skulle vara selektivt rekryterad, sannolikt är det i stället
så att den blir relativt sett mer tränad. Över huvud taget är kunskapen fragmentarisk när det
gäller rekryteringsordning på människa, speciellt på de höga kraftnivåer och i de dynamiska
situationer som det här är fråga om. Mycket av rekryteringstänkandet bygger därför på, i och
för sig logiska, men ändå lösa, antaganden och hypoteser.
De mekaniska faktorer som avgör kraftutvecklingen hos en given muskel i en viss situation
(vid konstant aktiveringsgrad) kan delas in i fyra huvudgrupper:
♦ Aktionstyp
♦ Hastighet
♦ Längd
♦ Tid
Det finns i princip två huvudtyper av muskelaktioner, nämligen den statiska (isometriska) och
den dynamiska. (Beteckningen isotoniska bör undvikas i funktionella sammanhang). I en statisk
muskelaktion sker kraftutvecklingen under oförändrad muskellängd (från ursprung till
fäste). Inuti muskeln sker dock initialt en förkortning av själva den kontraktila delen, medan
den passiva, mer eller mindre elastiska, delen förlängs. I en dynamisk muskelaktion utvecklas
kraft under det att hela muskellängden förändras. Förkortas den kallas aktionen koncentrisk,
medan en förlängning av en aktiverad muskel innebär en eccentrisk muskelaktion. Verkan blir
en strävan att accelerera (koncentrisk) respektive bromsa rörelsen (eccentrisk aktion). Lägg
märke till att denna strävan inte alltid resulterar i en faktisk hastighetsändring.
I praktiken sker ofta kombinationer av aktionstyper. Exempelvis kan en stabiliserande, statisk
aktion av vissa muskler äga rum samtidigt som andra muskler kring samma led kontrollerar
en rörelse med dynamiska aktioner. I vanliga rörelser, t ex löpsteg, hopp och kast, utnyttjar
man, oftast omedvetet, en koppling mellan eccentrisk och koncentrisk muskelaktion. Man
kallar detta för en stretch-shortening-cykel. Avgörande är att den koncentriska aktionen följer
direkt på den eccentriska, annars förloras möjligheten att utnyttja den ”elastiska energi” som
lagrats under sträckningen av den aktiverade muskulaturen. Träningsmodeller som utnyttjar
detta fenomen, s k plyometrisk träning, har blivit en vanlig del av styrketräningen, särskilt i
grenar som karaktäriseras av ”explosivitet” och ”spänst”. Viss försiktighet rekommenderas,
eftersom träningen, ofta i form av nedhopp–upphopp, innebär mycket höga kortvariga belastningar.
Vissa studier tyder på att anpassning till denna typ av träning kräver lång tid.
CPU Styrketräningsseminarium 5