Styrke-

Figur 1
Muskelmekaniska faktorer som avgör en fripreparerad elektriskt stimulerad muskels
förmåga att utveckla kraft. A. Kraft–hastighetssamband. (Från noll, statiskt,
ökar hastigheten åt höger för koncentriska respektive åt vänster för eccentriska aktioner.)
B. Kraft–tidssamband (statisk aktion, tetanisk stimulering). C. Kraft–
längdsamband (avser endast muskelns aktiva kontraktila del).
Kraftutvecklingens beroende av aktionstyp samt av förkortnings- respektive förlängningshastighet
framgår av figur 1A. För varje jämförbar hastighet kommer en muskels maximala kraftproducerande
förmåga att vara högre eccentriskt än koncentriskt. Skillnaden ökar med stigande
hastighet, eftersom den maximala kraften ökar med hastighet under en eccentrisk muskelaktion,
medan motsatsen gäller för en koncentrisk. Man måste vara klar över att det är muskelns
kraftproducerande förmåga som varierar beroende på typ av aktion. Den faktiska kraft som
utvecklas i muskulaturen beror på de krav som ställs i en viss situation och inte av aktionstyp.
Ställs lika höga krav på koncentrisk som på eccentrisk kraft kommer också kraften som produceras
i de två olika typerna av muskelaktion att vara densamma. I förhållande till den maximala
kommer den dock att vara olika, samma absoluta kraft utgör en lägre relativ kraft (i förhållande
till den maximala) eccentriskt än koncentriskt.
Den tredje faktorn, nämligen tiden till förfogande för muskeln att producera kraft, är ofta
av stor betydelse i praktiska idrottssammanhang. Kraft–tidssambandet blir betydelsefullt. Utseendet
på detta samband varierar mellan muskler och med aktionstyp. För enkelhetens skull
åskådliggörs principen för en statisk aktion i figur 1B. Lutningen på kurvan är beroende av en
rad faktorer, såsom muskelns ”styvhet”, grad av aktivering initialt, muskelfibersammansättning,
etc. Tiden för att bygga upp maximal kraft för en muskel/muskelgrupp varierar avsevärt,
men riktvärden kan vara 0,30–0,50 s. Detta innebär att tiden i en praktisk situation ofta
”inte räcker till” att nå full kraft. I t ex ett hopp eller ett sprintsteg rör sig tiden för kraftutveckling
om cirka 0,10–0,20 s, vilket gör att lutningen på kurvan, dvs kraftökningen per tidsenhet,
blir avgörande. Dessutom skall man inte sällan hinna med både en eccentrisk och en koncentrisk
aktion, alltså en stretch-shortening-cykel, under denna korta tid. En logisk följd blir då
att söka finna metoder för att med specifik träning öka lutningen på kraft–tidkurvan. Det är
inte givet att en ökning av den maximala kraften nödvändigtvis gör kurvan brantare initialt.
Fotnot: Det engelska uttrycket ”power” som ofta förekommer i styrkesammanhang betyder på svenska ”effekt”
och definieras som utfört arbete per tidsenhet (enhet: Watt, W). Exempel: En individ som väger 70 kg
höjer sin tyngdpunkt 0,5 m i en vertikal rörelse. Arbetet blir 350 joule. Tiden för kraftutvecklingen mot
underlaget var 0,25 s. Utvecklad mekanisk effekt (power) var således 1 400 W. Ökas arbetet och/eller kortas
tiden ökar effekten. Alternativt kan effekten uträknas i ett visst ögonblick genom att ta kraften (kraftmomentet)
gånger hastigheten, exempelvis i figur 1A. Gör man detta finner man att störst muskeleffekt utvecklas vid
ungefär en tredjedel av den maximala hastigheten.
6 CPU Styrketräningsseminarium