Styrke-

More documents

Recommendations

Info

kraft. Detta har även demonstrerats genom den höga resulterande EMG-aktiviteten. Det är intressant hur man kan förbättra explosiv kraft genom träning med tung belastning. Sådan träning avser att rekrytera både långsamma och snabba muskelfibrer, till största delen genom högfrekvent träning, något som även kan användas i strävan mot explosivitet. I Italien har jag arbetat med ett projekt med försökspersoner i olika åldersgrupper. Knäböjshopp, en explosiv övning, var en av de övningar som gav mycket intressanta resultat. Vi observerade en linjär kapacitetsförbättring fram till ungefär tolv års ålder. Efter tolvårsåldern bryts lineariteten och man kan se en kraftig förbättring. Vad är det då som föranleder denna förbättring? Det beror helt enkelt på att kroppen genomgår en omvälvande förändring som vanligtvis kallas puberteten. Denna fas i varje människas liv innebär bl a att nervsystemet genomgår en mognadsprocess, den senare alltför långsam enligt de flesta föräldrar, som fortsätter ungefär fram till 20 års ålder. Redan från början av denna process sker dock omfattande och dramatiska förändringar av personens biologiska och hormonella system. Vi noterade att mellan 8–11 års ålder var det ingen skillnad i explosivitet mellan könen. Skillnader började dock synas vid 12 års ålder. Vid 14–15 års ålder kan man sedan notera hur pojkarnas kraft utvecklats betydligt mer än flickornas. Detta är alltså en kritisk ålder då man tydligt kan se att pojkarnas explosivitet överstiger flickornas. Ytterligare en indikation på detta är nivåerna av plasmatestosteron som uppmätts i flickor respektive pojkar i olika åldersgrupper. Fram till 12 års ålder kan man inte se någon anmärkningsvärd skillnad, men sedan blir skillnaden relativt dramatisk. Med denna bakgrund antog jag att detta var förklaringen till pojkars större explosivitet. Vid 15 års ålder blir skillnaderna än större både i testosteronhalt och explosivitet. Återigen ledde detta mig till att dra slutsatsen, att testosteronet spelar någon typ av roll, inte i styrka eller styrketräning, utan för utvecklingen av explosiviteten. Man kan läsa i vilken bok som helst som behandlar forskning, träning eller enbart grundläggande fysiologi, att testosteron är kopplat till processer som förstärker och skyddar den syntes som bidrar till muskelstyrka. Enligt vad vi kommit fram till verkar det dock som om testosteronet i stället är kopplat till explosiv prestation. Vid ett annat tillfälle då vi använde italienska professionella fotbollsspelare som försökspersoner kom vi fram till ytterligare korrelationer mellan explosivitet och testosteron. Med testosteron avses här fritt testosteron som är mer effektivt än totaltestosteron. Dessa korrelationer resulterade i slutsatsen att testosteron bidrar mer till en idrottares snabbhet än styrka. Det är den här typen av upptäckter som har föranlett vårt arbete, som utförts i samarbete med Alf Thorstensson. Vi har inriktat oss på att kunna skapa förutsättningar för att utföra tester med största möjliga specificitet. Med detta i tankarna har vi utvecklat en maskin för att hjälpa oss med våra mätningar. Vi ansåg att det var av största vikt att kunna utföra mätningar under samma förhållanden som idrottarna tränar och tävlar i. För att mäta prestation i en given rörelse är det naturligtvis den rörelsen som skall utföras när man söker de mest relevanta testdata till skillnad från de testvärden som erhålls vid rörelser utförda i någon form av rent testorienterad apparatur som inte liknar något verkligt idrottsligt rörelsemönster. Med den apparatur som vi utvecklat kan vi mäta försökspersonernas rörelser under normala förhållanden under utförande av de rörelser som ingår i deras respektive grenar. När vi ökar belastningen mäter vi detta individuellt och naturligtvis kan även ett flertal andra parametrar såsom kraft, styrka och snabbhet mätas. Utrustningen visades tidigare av Ole Olsen och sprintertränaren Håkan Andersson. Jag skulle vilja peka på några av de mycket intressanta resultat som vi erhållit med hjälp av denna utrustning. Vid ett försökstillfälle samarbetade vi med italienska sprinterlöpare. Mätningarna vi utförde gällde såväl kraft som hastighet för både de kvinnliga och manliga löparna. Det visade sig snart att det inte var någon skillnad mellan könen när det gäller styrka. Skillnaderna var däremot stora när det gäller hastighet och kraft. Det verkar alltså som om när vi uttrycker styrka som en funktion av egenvikt, borde det inte finnas någon skillnad mellan män och kvinnors värden. Men dessa upptäckter är knappast nya, de överensstämmer ganska väl med det som man redan visat. Häkkinen nämnde bl a hur det tidigare har visats att när styrka uttrycks som en funktion av muskelarea, så är det ingen skillnad mellan könen. Även om det jag nyss nämnt är gammal skåpmat tror jag att det följande är okänt för de CPU <strong>Styrke</strong>träningsseminarium 49
50 CPU <strong>Styrke</strong>träningsseminarium flesta. Vi jämförde de kvinnliga och de manliga sprinterlöparnas hoppkapacitet under belastning. Försökspersonerna utförde halva knäböjshopp med en belastning som motsvarade dubbla kroppsvikten. Resultatet blev att kraften som uppmättes inte skilde alls mellan de kvinnliga och de manliga försökspersonerna. De kvinnliga löparna presterade alltså samma mängd kraft som sina manliga lagkamrater. När övningen däremot utfördes med liten eller ingen belastning alls, var situationen en helt annan. Skillnaderna som vi fann mellan män och kvinnor, låg alltså inom styrka och explosiv styrka. Vi gjorde faktiskt även andra mätningar som t ex tid på 60-meterslopp. Även där fann vi stora skillnader mellan män och kvinnor. I samband med detta fann vi även stora skillnader i nivån av serumtestosteron. Samtidigt vill jag peka på vad de fotbollsspelare som vi även arbetade tillsammans med presterade. De sprang med samma hastighet som de kvinnliga sprinterlöparna, sin högre testosteronnivå till trots. Vad detta innebär är att träning kan öka en persons förmåga att löpa fort. Den egentliga kärnan i denna kunskap är dock den betydande korrelation som vi fann, inte mellan styrka och testosteron, utan mellan hastighet och testosteron, i samband med normal explosiv prestation och hög löphastighet. 1983 gjordes prover som visade att män kunde öka sin testosteronnivå markant med hjälp av träning, till skillnad från kvinnor som utförde en proportionerligt lika stor mängd träning. Jag tror inte att någon tidigare påvisat denna korrelation, som blir ytterst tydlig mellan testosteron och prestation i 60 m sprinterlopp. Denna korrelation kvarstår även om man, för att tysta de som säger att korrelationen inte skulle vara lika markant, exkluderar damerna från jämförelsen. Korrelationen i sig är kanske inte av något högt statistiskt värde. Däremot går det inte att neka till den starka korrelationen mellan prestation i 60 m sprinterlopp och explosivitet. Jag håller för närvarande på med en mycket intressant studie med det italienska landslaget i tyngdlyftning. Försökspersonerna ombeds först att under första veckan utföra 20 serier av olika träningsövningar. Följande vecka utför de endast 10 serier samtidigt som en ny grupp försökspersoner påbörjar försöket och utför 12 serier. Under den första veckan då de 20 serierna utfördes, gjordes få repetitioner i varje set, (endast mellan 2–4), med 2–3 minuters vila mellan seten. Det visade sig att vid snabbt utförd träning med stort antal övningar men med få repetitioner, uppkom ingen förändring i koncentrationen av tillväxthormon. Däremot noterade den grupp som endast utförde 12 olika övningsserier men med ett större antal repetitioner, 8–12, en ökning av tillväxthormonkoncentrationen med 5 000 %! 10 serier kunde i vissa fall resultera i ännu större ökningar. Hur snabbt och med hur många repetitioner som träningen utfördes med inverkade alltså på hormonsystemet. Ett stort antal långsamt utförda repetitioner medförde en hög nivå tillväxthormon. När repetitionerna utfördes med hög hastighet medförde detta ingen stimulering av tillväxthormonet, däremot medförde det stora skillnader i serumtestosteron. Detta visade sig då vi utförde serumanalyser före och efter försökstiden. Den grupp som utförde 20 set i mycket snabb takt, ökade sin testosteronkoncentration med 43 %. Samtidigt bör man notera att den typ av träning som de flesta kroppsbyggare använder sig av, minskar testosteronnivån. Olika sorters träning har alltså olika inverkan på hur hormonsystemet reagerar. Om man tränar i mycket raskt tempo med ett mycket stort antal repetitioner, i storleksordningen 50 stycken, kan man förbättra eller åtminstone förändra sin testosteronkoncentration. Om man däremot utför samma antal repetitioner långsamt, leder detta till en minskad testosteronnivå. Om man ser till dessa resultat verkar det vara så att man förbättrar sin neurogena adaptation genom styrketräning, något som kan vara användbart i samband med explosivitet. Samtidigt tror jag även att styrketräning kan medföra en höjning av testosteronnivån, något som kan vara fördelaktigt inom explosivt orienterade grenar. Hur skulle då en sådan fördel manifestera sig? Vid en första anblick verkar detta lätt att precisera, men allt beror naturligtvis på vilket utgångsläge man har. Vid studier av djur har det visats att nivån av testosteron kan påverka snabba muskelfibrer att ombildas från genotypa till fenotypa (uttrycker de proteiner som karaktäriserar snabba muskelfibrer). Detta innebär att ett liknande förlopp skulle kunna vara aktuellt för människor med en hög testosteronnivå. Genetiskt sett verkar detta innebära att för att fiberförändringar skall uttryckas, måste det finnas en hög testosteronhalt att tillgå, något man kan åstadkomma med styrketräning.
Page 1 and 2: Olympisk Support Styrke- Centrum f
Page 3 and 4: © Centrum för prestationsutveckli
Page 5 and 6: Olympisk Support Alf Thorstensson S
Page 7 and 8: Figur 1 Muskelmekaniska faktorer so
Page 9 and 10: um som kraften går. Genom att änd
Page 11 and 12: Olympisk Support James E Wright Opt
Page 13 and 14: 12 CPU Styrketräningsseminarium in
Page 15 and 16: Detta kan naturligtvis antyda en st
Page 17 and 18: Figur 6 Häkkinen, K, Pakarinen, A,
Page 19 and 20: Figur 8 Hickson, R (1980). Interfer
Page 21 and 22: men den försvann sedan lika snabbt
Page 23 and 24: Detta kan även indikera att graden
Page 25 and 26: Olympisk Support Tudor O Bompa Plan
Page 27 and 28: 26 CPU Styrketräningsseminarium ly
Page 29 and 30: som vi eftersträvar. Lösningen li
Page 31 and 32: Figur 9. The periodization of av bi
Page 33 and 34: TRAINING METHODS FÖR ANATOMICAL AD
Page 35 and 36: Figur 14. säkert påstå att detta
Page 37 and 38: THE MAXIMUM LOAD METHOD THE ECCENTR
Page 39 and 40: det som nämndes tidigare. Däremot
Page 41 and 42: Olympisk Support Jürgen Lippmann S
Page 43 and 44: Figur 2. WK = tävling MAZ = makroc
Page 45 and 46: ningar, som kallas för träningsko
Page 47 and 48: 46 CPU Styrketräningsseminarium en
Page 49: 48 CPU Styrketräningsseminarium de
Page 53 and 54: försöka igen. Om det nya försök
Page 55 and 56: Olympisk Support Henk Kraaijenhof S
Page 57 and 58: 56 CPU Styrketräningsseminarium de
Page 59 and 60: 58 CPU Styrketräningsseminarium 36
Page 61: as runt resultatet av 30 meters spr

Styrke-

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?