Styrke-

Olympisk Support
Alf Thorstensson
Styrketräning –
en komplex utmaning
Strävan är att göra styrketräningen optimal, dvs att anpassa den till att på bästa sätt fylla olika
idrotters behov. Målet är att göra träningen effektiv, så att man når mesta effekt med minsta
tidsåtgång. Speciellt gäller detta i idrotter där muskelstyrka är blott en av flera önskvärda
kvaliteter. I extremfallen måste styrketräning ske parallellt med uthållighetsträning och avvägningen
dem emellan blir då kritisk. Dessutom vill man anpassa träningen till individens behov
och förutsättningar. Erfarenhetsmässigt vet vi att olika individer har olika förmåga att tillgodogöra
sig träning. Anledningarna till skillnader i träningsbarhet är dåligt utforskade, men
sannolikt spelar ärftliga anlag en stor roll. Marginalerna för förbättring blir ju också mindre
desto mer vältränad en individ är, vilket i sin tur ställer än större krav på träningens kvalitet.
Tanken att träningen måste optimeras och individanpassas bygger på den allmänna uppfattningen
att styrkeutveckling och styrketräning har en hög grad av specificitet. Denna specificitet
kan ta sig olika uttryck. Man kan t ex tala om att styrkeutvecklingen är situationsspecifik,
vilket innebär att dess storlek är beroende av den kombination av påverkande faktorer som
gäller just där och då. En sådan faktor är den, ofta knappa, tid man har till förfogande för att
utveckla styrka. Specificitet kan man också tala om i förhållande till de muskler, eller delar av
muskler, som engageras i en viss situation. Små variationer i utförande kan innebära avgörande
ändringar i muskelkoordination. Specificiteten i styrkeutveckling får som logisk följd specificitet
i styrketräningen. En mångfald olika träningsmodeller har utvecklats för specifika ändamål.
Vissa av dessa vilar på vetenskaplig grund, andra på beprövad erfarenhet. Inte sällan saknas
bådadera. Mycket återstår att göra vad gäller utvärdering och förfining av olika styrketräningsmetoder.
Specificitet kräver analys. Analys i olika former och på olika nivåer är alltså en given del i
verksamheten för såväl forskare som tränare/utövare som sysslar med styrka och styrketräning.
Utgångspunkten är en kartläggning av de krav som idrotten ställer. Därtill kommer en
analys av utövarens kapacitet. En jämförelse mellan krav och kapacitet utmynnar i någon form
av träningsrekommendation. Val av träningsmetod grundar sig sedan på en analys av befintliga
metoder, varvid behov av nytänkande kan uppstå. Givetvis blir förutsättningarna för att
göra dylika analyser bättre ju mer bakgrundskunskap analysatorn besitter. Sådan kunskap kan
man nå genom att tillgodogöra sig den forskning som finns på området (vilket i sig kräver
kunskap). En annan viktig källa att ösa ur är den erfarenhet som samlats inom andra idrotter.
AVGÖRANDE FAKTORER FÖR STYRKEUTVECKLING
Vilka faktorer är det då som är avgörande för styrkeutvecklingen? Man kan identifiera tre
huvudgrupper:
♦ Neuronala
♦ Muskulära
♦ Mekaniska
De två första kommer här att behandlas mycket kortfattat. Aktiveringen av muskulaturen från
nervsystemet är avgörande för kraftutvecklingen. Mängden av, och karaktären på, den elektriska
aktivitet som når muskeln ”bestäms” på ryggmärgsnivå. Den blir resultatet av ett otal
nervinflöden, både retande och hämmande, från olika håll, såväl centralt som perifert. Genom
4 CPU Styrketräningsseminarium