Styrke-

Olympisk Support
Carmelo Bosco
Överföring av
styrka och kraft
till idrottare
Jag tänker berätta lite om den forskning som jag kontinuerligt bedriver i samarbete med ett
stort antal olika lag och idrottare och presentera resultat, slutsatser och erfarenheter.
Till att börja med vill jag gå in på hur man mäter explosiva prestationer inom olika typer av
idrotter. Som ett första exempel vill jag tala om mätningar i skidgrenar, allt ifrån längd- och
vattenskidåkning till backhoppning. Backhoppare uppvisar mer än 200 % högre explosivitet i
sin idrottsgren än de andra skididrotterna. Med hjälp av ett enkelt test kan vi klart se skillnaderna
i prestationsförmåga. Vad beror skillnaderna på? Är de genetiskt betingade eller beror
de på träning? Liknande skillnader visar sig även när man jämför olika friidrottsgrenar som t ex
medeldistans- och maratonlöpning med kulstötning, häcklöpning eller sprinterlöpning. Skillnaderna
i explosiv kraft hos de olika idrottsmännen i de grenar som kräver explosiv kraft kan
vara såpass stora som 100–200 %. Dessa skillnader är större än de i idrottsmännens aeroba
kapacitet.
Resultaten och idrottsmännen som ligger till grund för dessa olika observationer kommer
från hela Europa. Bland försökspersonerna återfinns cirka 150 olika medaljörer från såväl OS,
europa- som världsmästerskap. Här har vi till exempel världens bästa kulstötare. De har naturligtvis
mycket goda explosivitetsvärden, men inte lika bra metabol förmåga. Detsamma gäller
för kvinnor. Skillnaderna är naturligtvis stora mellan olika typer av idrottare, exempelvis mellan
längdåkare med sina låga krav på explosivitet och t ex sprinterlöpare.
Vari ligger då denna stora skillnad? Naturligtvis spelar det roll vilken typ av träning man
utför och dessutom vilken fiberfördelning som idrottaren har. Om vi då tar en titt på just
explosivt orienterad träning, med endast koncentriska rörelser, kan vi inte bara utläsa försökspersonens
explosivitet utan även dennes styrka. Hur går detta till? Vi ber personen att utföra
hoppövningar med och utan extravikter för att kunna utröna hur personens muskler arbetar
under explosiva förhållanden eller när belastningen är stor. Hur vet man då om personen är
”snabbare än han är stark”, eller vice versa? Går det att mäta två olika kvaliteter? Den här
sprintern, Francesco Pavoni, sprang 100 meter på 10,22 sekunder när han var 19 år. Sedan
kom han till oss för att träna. Resultatet; 10,40 s! (Allmän munterhet bland åhörarna). Är
denna löpare snabbare än han är stark? Vi vet inte, eftersom styrkan måste mätas som den kraft
som idrottaren utvecklar. För att mäta hastighet måste man använda en hastighetsmätare.
Jag försöker med denna ekvation att göra det hela lite enklare. Vi bad försökspersonen att
hoppa med olika belastningar. Med ökad belastning minskade hopphöjden. Vi kan se sambandet
mellan kraft och hastighet för allt från sprinters till långdistanslöpare. Teoretiskt borde
denna kurva beskriva muskelns, i detta fallet bensträckarmusklernas, förmåga att utveckla hög
hastighet eller maximal styrka. Om vi då utför ett enkelt test som tidigare beskrivits, kan vi
utläsa hur de olika idrottarna presterar. Ibland kan det visa sig att försökspersonen är starkare
än normalt. Då kan vi dra slutsatsen att han är starkare än han är snabb. Å andra sidan hittar
man också de som uppvisar lägre styrkeprestation än vad som är normalt. Vi kan alltså med
hjälp av denna enkla metod utläsa vad som försiggår under styrketräningen och de explosiva
övningarna.
Från november -83 fram till mars -85 samarbetade jag med det italienska höjdhopparlandslaget.
Under denna period samlade vi en hel del mycket intressant information. En av de
övningar som vi använde oss av gick ut på att mäta idrottarens hoppkapacitet med en extra
belastning motsvarande egenvikten. En försöksperson som vägde 70 kg utförde hoppen med
CPU Styrketräningsseminarium 45