Styrke-

är inte att löparna springer med maximal hastighet under hela träningen. Däremot tränar vi
starter med maximal intensitet, liksom styrketräningspassen som jag tidigare nämnt. Den
maximala intensiteten kommer även in i bilden under de hastighetsassocierade övningarna.
Det rör sig om reaktionsövningar, och andra övningar som syftar till att öka rörelsehastighet.
Dessa övningar är hastighetsorienterade men har ingenting med löphastighet i sig att göra.
Även om mycket av vår träning går ut på att öka maximal styrka, inriktar vi oss främst på
explosiv styrka.
Naturligtvis testar vi idrottarna kontinuerligt under träningsprocessen, bland annat med
ergo-hoppsystemet, även om det inte är det enda mätsystemet som vi använder oss av. Hur
ser då resultaten av dessa mätningar ut? Knäböjshopp utan vikter: Nelli Cooman – 45 cm,
Merlene Ottey, när jag först träffade henne i januari 1989 – 40 cm. Jag anser att om man vill
bli startsnabb måste man kunna prestera bättre än så i knäböjshopp. Efter åtta månaders
styrke- och explosivitetsträning klarade hon 48 cm, ingen dålig förbättring. Eftersom hon
aldrig hade utfört någon liknande träning tidigare var det dock inte så svårt att uppnå denna
ökning. De 40 centimetrarna berodde på talang men ökningen till 48 cm var resultatet av
träningen. Ytterligare sprinters: Julieth Cuthbert – 45,5 cm, Christy Opara – 43 cm, Irina
Privalova – 47 cm, inte så illa. Löpare som springer exempelvis 400 m häck, hur ser deras
värden ut? Till att börja med har de inte tillnärmelsevis lika höga explosivitetsvärden. I och
med detta kan man konstatera att ju längre sträcka desto mindre explosiv styrka och desto
sämre resultat i knäböjshopp. Ergo-kraftsystemet, som prof Bosco tidigare berättat om, är ett
nytt mätsystem som baserar sig på kraft i stället för styrkevärden. Hur fungerar då detta
system?
Force-power-diagram
BIOROBOT (LP)
Längs X-axeln fastställer man vilken belastning som används vid försöket som här utförs med
hjälp av sittande benpress. Sambandet mellan olika belastningar och den producerade effekten
skapar då en graf. Den nedre kurvan representerar en helt otränad manlig student. Belastningen
som gav det maximala och även optimala belastningsvärdet och den maximala effektproduktionen
i hans fall var som vi ser 50 kg. Den övre kurvan representerar däremot en
mycket vältränad herre, Adeniken, som har sprungit 100 m på 9,96. Han kunde trycka upp
50 kg betydligt snabbare och han nådde sin topp först mellan 80 och 90 kg. Det är tydligt att
elitsprinters har större effektproduktion än sprinters i lägre klasser, medeldistanslöpare, och
naturligtvis otränade studenter.
Som de flesta redan vet är kraft väldigt viktigt. Wilson et al 1993 (MSSE) genomförde
styrketräning, plyometrisk träning, och kraftträning med optimal styrka. Mitt intresse centre-
CPU Styrketräningsseminarium 59