This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...

Den som vill rätt åskådligt öfvertygas härom, läse
den Isländska Laxdnelasagan, hvarur utrymmet förnekar
oss att här meddela vidare än följande knapphändiga
utdrag: 10 )
"En förnäm Isländare, vid namn Höskuld, som var
gift med en qvinna af ädel börd Jorunna, höll derjemte
i sitt hus. en skön trilla, af okändt ursprung, hvilken länge
ansågs för stum. Jorunna kan, ehuru missnöjd, ej hindra
det, men tröstar sig dermed att qvinnan var stum.
"Det är mig just rätt", säger hon till Höskuld, att ''qvinnan
är stum; med din frilla är jag för god att tvista."
Men vid ett samtal emellan frillan och hennes späda son
Olof, hvilken hon födt Höskuld, upptäcktes att slafvinnana
stumhet var ett falskt föregifvande, att hon var af Hiberniskt
kungablod och hette Melkorka. Detta ökar Höskulds
kärlek till frillan, för hvilken Jorunna förbises.
Nu vaknar den sistnämndas förut slumrande svartsjuka.
Hon begagnar med hårdhet sin husmoderliga myndighet,
ålägger Melkorka att förrätta de tyngsta sysslor och
misshandlar henne äfven på annat sätt. Tåligt fördrager
frillan en tid bortåt sitt öde, men i ett obevakadt ögonblick
kan hon ej längre tygla sig. Melkorka har förgått
sig emot sin husmoder. Hon kan ej längre qvarstanna i
huset, hvarifrån Jorunna tvingar Höskuld att skicka henne,
så kungadotter hon än var."
Här framställes, såsom Gans erinrar, 1J ) den tydligaste
bild af den äkta qvinnans, adalkonans, husmoderliga
ställning till konkubinerna. Deras närvaro i huset
han husfrun ej hindra, men de stå under hennes lydnad.
de Svenska landskapslagarna. Eddan härleder det från Freya, Odins
gemål. Se Grimm D. R. A. p. 438. Schlegels ind. Isl. till Grågåsen,
samt Sehlyters gloss u. d. o.
°) Finnes ock hos Wilda, Gans och Schlegel-
J ) Das Erbrecht B. 4. p. 187.