This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...

1 - 11
förstådda verser hos apostclen Paulus 24 ) samt vilseledde
af Gnostiska och Nyplatonska föreställningar om sinlighetens
dödande såsom vilkor och medel för andens renande,
ansågo sjelfva äktenskapet, såsom förevändning
för den kötsliga lustans tillfredsställelse, föga bättre än
horeri, eller på sin höjd såsom ett splendidum vitium.
Mera tolerant i afseende å konkubinatet var till en början
den Kanoniska rätten, om hvilken man med skäl anmärkt,
att den vunnit sitt inflytande icke genom våldsamt
reformerande utan ihärdig konseqvens. Emedan seden
att lefva uti dylika förbindelser slagit alltför djupa
rötter för att med ens kunna utrotas, fann sig Kyrkan
nödsakad att tills vidare se igenom fingrarne dermed.
Anmärkningsvärda äro i detta hänseende i synnerhet tvenne
ställen uti corpus juris canonici. Det ena är c. c. 4.
5. D. XXXIV (Richter pgg. 109, 110), innehållande följande
canon (från kyrkomötet i Toledo år 400): "Is qvi
non habet uxorem, et pro uxore concubinam habet, a
coinmunione non repellatur: tamen ut nnius mulieris, aut
uxoris aut concubinae, ut ei placuerit, sit conjunctione
contentus". Det andra hit hörande lagrummet är c. 1.
c. XXXII. qv. 4. (Richter I. p. 977) pr., der Gratianus,
utgående från det axiom, att patriarkerne varit fläckfrie,
med deras exempel söker bevisa, att den äkta man, som
för sin hustrus ofruktsamhet öfvade köttsligt umgänge
med sin piga eller någon annan qvinna icke begick hor.
("Ex qvibus colligitur, propter sterilitatem nxoris sive
ex ancilla sive ex qvalibet alia licite filios qvasri; alioqvin
adulterii macnia Abraham et Jacob notabuntur.")
Men dessa och dylika koncessioner voro dock endast
partiella och tillfälliga eftergifvanden för de förevarande
uxores, tamen non Hcebit vobis habere eoncubinas, tanto magis
damnatio vobis erit, si volueritis habere uxores et eoncubinas." Se
föröfrigt härom M. ö. Mayer: Das Intestaterbr. der Hb. natur. Tybingön
1838. pgg. 21—29.
*«) 1 Cor. 7: 7, 8, 27, 28, 38,