This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...

70
Nu gällande lag synes ej göra någon skilnad emel-
Jan äkta och oäkta barn med hänseende till giftomannajätten,
79 ) åtminstone torde dess bestämningar angående
det naturliga giftomannaskapet gälla likaväl de sednare
som de förra. 80 )
B. Ansvarighet för slugfniedleniinurues förbrytelser.
Så länge slägtmundium stod i sin kraft, var, såsom
i föregående kapitel blifvit autydt, ätten solidariskt ansvarig
för dess medlemmars brott. Om någon begått ett
sådant, så ålåg det icke blott honom sjelf i främsta rummet,
utan äfven hela hans ätt att gifva upprättelse derföre.
Likaså betraktades å andra sidan kränkningen af
e,n enskild slägtmedlems rätt såsom en kränkning af hela
dess ätt, hvarföre denna sistnämnda var icke blott berättigad
utan äfven skyldig att, jemte honom eller å hans
vägnar, fordra godtgörelse. Så länge hämnden utgjorde
Ktrafirättens princip,* gällde härvid jus talionis, lif för lif,
blod för blod, lem för lem, men småningom inträdde ett
förlikningssystem, hvilket jemväl i grunden stödde sig på
principen om ett folkrättsligt förhållaude ätterna emellan.
Lagarne om wergeld och, ätt ar bo t leda häraf sitt ursprung.
Utredandet af de oäktes ståndpunkt i afseende härå
lemnar ett vigtigt bidrag till bedömmande af deras fa-
läghrar mans dotter, är hon möö af laghgifto säng, bote den det
gjorde fyratighi marker til threskiptis, fSdhrenmn, konungenom och
häradhe. Är hon frillobarn och möö, bote tha then som lockade
tiughu marker." Jfr Abrahamsson p. 272. Det citerade kapitlets borv
jan säger att det var detsamma "hvat hon tagher han til laghgiftan
man eller lönska läghi."
7 ') Sv. K.-L. 1. GB. c. 1.
8o ) Se Schanman Handb. i Finl. Kyrkor. D. I. p. 345. Schrewelius;
Lärob. i tiv. Civ. K. 1>. 3. pp. !). 163.