This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...

uppställde den Romerska ratten den aflidnes vilja, Iivilken,
ifall den ej blifvit uttryckeligen förklarad (genöih
testamente), presumerades liafva sin bestämning i blodskärleken,
den der antogs vara starkare i mon af blodsförvandtskapens
närhet. *) Den Germaniska rätten nedsatte
deremot blodskärleken till ett moment, och fann den
naturliga grunden till arfsrätten hufvndsakligen ligga i
familj e-en be ten, hvars närmaste uttryck vore samboskapet
(fs&lagh); men den betraktade familjen derhos såsom
ett samfund äfven för förvärfvande af egendom, såsom
det medel, hvarförutan hon icke kunde fortbestå
och uppnå sina ändamål. Familjeegendomen var derföre
sjelffallet samegendom, 2 ) bvilken vid hnsfadrens död
fördelades emellan familjemedlenamarne. Ur denna enhetsprinoip
framgick de oäkta barnens rätt med konseqvent
nödvändighet. De stöda jo inom familjen och bidrog
o i sin mon till det gemensamma förvärfvetj det var
således naturligt, att de äfven vid familjens upplösning
skulle taga del deri. Men ett annat förhållande inträdde
efter det och i samma grad, som idén om deras familjelöshet
gjorde sig gällande. Den snkeessiva gången af
denna förändring skall det följande visa.
Innan vi öfvergå till de Germaniska lagstiftningarne
i ämnet, synes nödigt, att i korthet redogöra för Romerska
rättens bestämningar, emedan en kfar uppfattning af
den utveckling, de förstnämnda under tidernas lopp här-
•) Såsom modifikation gällde härvid; "araor pofios deseendit rjvara
adscendit".
3 ) Jfr Tac. Gevm. c. 20. Kofod Ancher II. 401. Gritnm T). R. A. p.
4S2. Bergfalk: Om Svenska Jordens Beskattning pgg. 38. 39. Man
erinre sig härvid Platos grund*»!*; "eytay ovv, VOftÖ&étffS MV, ovfr'
vuäg v^.i(7yv autcov tivai tiOijiu, oihe Ttjv ovdav ravnjn'
ds rov ytvovg v/xtap rov te ZfinQoadsv xai rov
." (Plåt. Opera. Lips. 1819. Tom VI. De l^g, L.
XI. p. 410,) ^