This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...

12
faktiska förhållandena. Theoretiskt lärde Kyrkan redan
från början:" Eadem a viro, qvse ab uxore, debetur castimonia,
nec viro licet qvod mulieri non licet;" "Qvalem
qvisqve vult invenire uxorem, talem se servet eidem;"
"Sicut vir caput est mulieris, sio adulterando gravius
delinqvit qvam mulier et gravius viri sunt puniendi
de adulterio;" "Non inoechaberis, id est, ne qvisqvam
praeter matrimonii foedera aliis faeminis misceatur ad explendam
libidinem;" 25 ) och belade ej blott, hor utan äfven
enkelt lönskaläge med andligt straff. Men långa
sekler förblefvo dessa kyrkliga satser och straffhotelser
utan sin fulla verkan. Seden att lefva i konkubinat förblef
allmän under hela medeltiden och fortfor ännu in i
den nyare, så att Tridentinska konciliet såg sig föranlåtet
att deremot slunga ett strängt anathem. 26 ) Till ett
kraftigare fördömmande af konkubinatet bidrog tvifvelsutan
den från början af tolfte seklet sig utvecklande läran
att äktenskapet vore ett sakrament. 27 )
Följer nu att utreda i hvilken mon de kanoniska
begreppen inträngde uti och öfvade inflytande på de
yerldsliga lagstiftningarne. Vända vi oss då först till
de gamla folklagarne, så finna vi icke uti Alemanner?ies,
Bäjrarnes, Burgundernes, Frisernes, Anglernes och Verinernes
samt Saxarnes lagar, något enda stadgande, som
skulle fördömma eller ens ogilla ogifte mäns konkubinat.
Likalitet ålägga de den gifte mannen" att iakttaga äktenskaplig
tro emot hustrun, som förthy icke heller kunde
25) c. 3. C. XXXII. q. 4; c. 15. C. XXXII. q. 5. Jfr F. Walter: Lehrbuch
des Kirehenrechts. Bonn 1825. p. 521.
26 ) Se Conc. Trid. Sess. XXIV. Can. 8. (Richter p. 70) samt ibid.
Decret. de Ref. Matr. c. 8. (Ricliter p. 73).
27 ) Kyrkan upptog och sökte försona tvenne ytterligheter, i det den ä
ena sidan lärde celibatets prisvärdhet i allmänhet, men å den
andra förklarade detta, en gång slutna, äktenskap för ett sakrament.
Gans.