This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...
This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...
This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
76<br />
och uppbärande deraf, huruvida det oäkta barnet blifvit<br />
tinglyst eller ej. I iörra fallet erhöll såväl fadren, som<br />
hans slägt, jemte mödernefränderne del deri, likasom de ä<br />
andra sidan voro skyldige att deltaga uti densaunnas betalande.<br />
Var barnet deremot icke tinglyst, så tillkom<br />
denna rättighet endast de s<strong>is</strong>tnämnde. Uti Waldemars<br />
Seeländska lag finnes det märkvärdiga stadgande, att<br />
en fader icke behöfde bota för ett af dess naturliga son<br />
begånget brott, men deremot var berättigad att fordra<br />
försoningsböter i fall denne blifvit mördad. 23 ) Denna abnormitet<br />
anser Nornaann på en gång bev<strong>is</strong>a och förklaras<br />
utaf nämnde lags höga ålder. Ty enligt hans åsigt<br />
betaltes försoningsboten ursprungligen alltid af förbrytarens,<br />
men icke alltid åt den mördades närmaste arfvinge,<br />
utan åt den som ansågs mest benägen och mäktig till<br />
hämnd. 24 ) Ifrågavarande lag skulle äfven utgått ifrån<br />
denna synpunkt, och lemnat fadren rätt att uppbära försoningsboten<br />
för mord å dess naturliga son, emedan han<br />
"naturae impetu" närmast uppkallades att hämnas denne.<br />
Rosenvinge upplyser 25 ), att Waldemar II. afskatfat ättboten<br />
för Skåne, men att densamma de facto fortfarit<br />
ända inemot nyare tiden.<br />
i3 ) Wald. Sadl. L. II. 69. (Nord. Oldskr. I). 13. p. 4G): varthaer nokaet<br />
(slökefrith börn) drafpspt, tha a han (fathaer) at takse bötaer aef-^<br />
taer thet. 2En aej a han at bötae for thes gjcrningse."<br />
31 ) Såsom bev<strong>is</strong> för denna hypotes anföres Niala saga. cap. 100 och 107.<br />
På förra stället berättas, att Lyting, som dräpt Höskuld, Nials naturliga<br />
son, betalt åt den s<strong>is</strong>tnämnde 200 mark silfver, på det denne<br />
skulle ansvara för hans säkerhet. På det senare åter, att Lyting<br />
mördades af Höskulds naturliga son, Amund, emedan han icke erlagt<br />
bot till Amund. Detta bev<strong>is</strong> må gälla hvad det kan; säkert är<br />
att ingen af de gamla German<strong>is</strong>ka lagarne, med undantag af den<br />
ifrågavarande, lemnar del uti försoningsboten åt andra än den mördades<br />
närmaste arfvingar.<br />
2 ») D. R. II. D. II. p. 105.