This document is downloaded from HELDA - The Digital Repository ...

91
Vermehrte Sachscnspiegel är ännu mera bevågen
emot de oäkta barnen, åt hvilka den tillochmed förunnar
en slags arfsrätt ab intestato. Den stadgar nemligen: 3O )
"En naturlig oäkta börd är förhanden ifall en fri och
ogift man med en dylik qvinna sainmanaflar barn, utan
att legitimera dem. Sådana barn hafva ingen (arfs)del
uti deras faders gods. De närmaste äkta arfvingarne erhålla
qvarlåtenskapen hvar efter sin del. Men hvar och
en af dem skall utaf sin arfslott gifva åt den oäkta födde
sjette delen enligt keiserlig och weichbilder (stads)rätt, ona
den sistnämnde kärar dera inom år och dag." 31 ) Här är påtagligen
fråga om en verklig arfsrätt för de oäkta födde,
ehuru lagstiftaren, för att icke alltför tydligt stöta emot
den inrotade åsigten om deras fullkomliga rättslöshet i
arfsrättsligt hänseende, sorgfälligt undviker att med uttryckeliga
ord tillägga dem arfsrätt. Hvem varsnar icke
här vid första ögonkast, att denna förändring härrört ur
Romerskt inflytande? Sådant röjer sig icke allenast i den
bestämda arfsqvoten, utan äfveu derutinnan, att de oäkta
barnen för utbekommande af sin arfsandel inom år och
dag borde anställa en actio personalis emot den primära
arfvingen. 33 )
De Danska lagarne, enligt hvilka oäkta barnen, såframt
de icke blifvit legitimerade, ansågos sakna fader
och fädernefränder, uteslöto dem i följd deraf ifrån allt
arf efter desse; 33 ) och likaså hade omvändt fädernesläg-
30 ) Verm. Ssp. I. 5. 6. Siegel not 128.
31 ) Äfven enligt de gamla Frisiska rättskällorna (a. 130G—1320) synas
de oäkta barnen hafva egt anspråk på en mindre arfslott ("Spolkinder
Erffdele"), som öfvergick till deras arfvingar i tredje led, men
derefter återföll till de äkta födde arfvingarne.
**) Jfr Siegel p. 36.
i3 ) Sålunda stadgar Valdemars Seelänska lag B. II. c. 69 (Nord. Oldskr.
I). 13. p. 46;: "Slökaefrith born takaer sey arf seftter sin fatlucr." - -
Jfr Sk.L. ill. 16. 20; Er. Sfell. L. I. 16. 17; J.-L. I. 21.