Fallet Magnus

Rutters yttrande styrker alltså här att Magnus störningar inte beror på ett
sådant anlag, och därmed att rätt till försäkringsersättning föreligger.
4) Språkbruk - juridiskt, vetenskapligt och vardagligt
Det föreligger stora skillnader mellan vetenskapligt språkbruk och juridiskt
språkbruk. Empirisk vetenskap grundas på studier av en mångfald fall, och dess
legitima slutsatser avser därför i regel grupper av individer, detta för att
resultaten ska kunna uttryckas just som frekvensskillnader enligt exemplet ovan.
Juridisk bedömning sker däremot genom sammanvägning av olika faktorer i
enskilda fall.
Skillnaden kan illustreras som en anekdot där empiriska vetenskapliga kriterier
används i juridiska sammanhang: Denna skulle kunna innebära att rånåtalade
Andersson utsätts för ett experiment där han hundra gånger konfronteras med
äldre damer, men endast ett fåtal av dessa gånger rånar dem. Eftersom han i
experimentsituationen endast rånar tre damer av hundra, så är det - vetenskapligt
sett - synnerligen osannolikt att han rånat fru Persson, på det sätt som hon
beskrivit, och därför bör Andersson frikännas. Eftersom man dessutom funnit att
av tusen slumpvis utvalda svenska män ingen någonsin har rånat fru Andersson,
är det ytterligare styrkt hur osannolikt det är att den medelålders och svenske
Andersson rånat henne.
Juridiskt sett är sådana vetenskapliga sannolikhetsbedömningar närmast
ointressanta - frågan gäller det enskilda fallet: d.v.s. om Andersson i torsdags
rånat fru Persson på Stortorget och inget annat. För att bedöma detta är endast
omständigheterna i det enskilda fallet relevanta – d.v.s. till exempel om
Andersson varit på platsen vid aktuell tidpunkt, om han bevisligen utfört de
gärningar som fru Andersson påstår, och att dessa gärningar uppfattats som hot
som förmått henne att överlämna sin handväska, att Andersson i efterhand setts
betala med fru Perssons pengar o.s.v. Ett generellt vetenskapligt påstående att
”Andersson är ingen rånartyp” utgör inget argument för frikännande.
Denna skillnad mellan vetenskapliga och juridiska beviskrav och språkbruk är så
förrädisk, att man rent allmänt måste vara extremt försiktig och noggrann vid
värderingen av s.k. vetenskapliga yttranden i juridiska sammanhang. Risken är
stor att för den juridiska saken ovidkommande faktorer, som kan belysas av
vetenskapen, blåses upp till att utgöra huvudfrågor medan mer juridiskt
relevanta förhållanden som inte vetenskapligt kan belysas ringaktas eller
förbises. Detta utnyttjas naturligtvis av parterna i en process, och alldeles
uppenbart tjänar just Rutters yttrande detta syfte.
37