Fallet Magnus

föräldrarnas sakkunniga. Motparten vill gärna avfärda våra experter som
lekmän. Vi bör titta lite närmare på den frågan. Titlar är inte alltid ett mått på
kompetens. Som advokat Arnerius påpekade i en inlaga ”År 1905 var Einstein
en teknisk expert av 3:e graden”. Ett par år tidigare var världens ledande
experter överens om att en flygmaskin var en omöjlighet. Ett par cykelmakare,
bröderna Wright, visade att så inte var fallet.
När det gäller medicin, skulle man som lekman förvänta sig att någon som kan
behandla och bota en sjukdom är mer expert än någon som inte kan. Men, som
vi har sett tidigare, kan man tjäna enorma summor pengar genom att skriva
studier som är meningslösa och inte leder någon vart. Befordring i den
medicinska världen är numera ofta baserad på hur många studier man har
publicerat, inte hur många patienter man har botat. Och om ens karriär och
inkomst är baserad på premissen att en sjukdom är obotlig, medfödd och
genetisk har man all anledning att kämpa för att behålla status quo. Läkare och
vetenskapsmän som faktiskt botar någon är ett allvarligt hot.
Det är viktigt att komma ihåg, när man läser listan över studierna som Bailey
och Rutter har gjort, att de aldrig någonsin kunnat ge ett enda autistiskt barn bot
eller bättring. För varje studie har de fått anslag. I min värld är en halv miljon
pund om året mycket pengar. Och det var bara en studie.
Kravet att publicera har lett till många värdelösa studier. Den engelska termen är
”junk science” eller ”skräpvetenskap”. I det här målet har Niklas Dahl lämnat in
ett par sådana studier till exempel. Ena studien berättar att en nioårig autistisk
flicka har en reciprok translokation. Modern har samma reciproka translokation
men är fullt frisk. Kontrollgruppen bestod av hela 29 autistiska barn – inte ett
enda hade någon reciprok translokation. Studien är värdelös. Om inte annat
måste jag påpeka att Magnus är pojke, inte flicka. Den andra studien beskriver
en man med Aspergers. Magnus har inte Aspergers syndrom. Det bevisar
ingenting. Det går säkert att hitta smärre genetiska avvikelser hos oss alla,
varenda individ på jorden. Och det kan Dahl tydligen leva på. Annars finns det
inte mycket för en medicinsk genetiker att leva på. Ett par fall av inavel hos
invandrargrupper per år kanske. Och även om man hittar en riktig genetisk
sjukdom som celiaki eller PKU, behandlar man inte generna, man modifierar
dieten, till exempel.
Det är kanske just det som är anledningen till att motpartens vittnen tog så lätt
på vittneseden – de vittnade med jobbet och inkomsten som insats.
I tidigare inlagor till hovrätten har jag påpekat att det inte är ovanligt att
genombrott äger rum eller nya rön framträder inom vetenskapens, forskningens
eller medicinens värld. Gårdagens vedertagna uppfattning kan visa sig vara helt
59