Fallet Magnus

Ronald, A., Happe, F., Price, T. S., Baron-Cohen, S., & Plomin, R. (2006). Phenotypic and
genetic overlap between autistic traits at the extremes of the general population. Journal of the
American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 45, 1206-1214.
Rutter, M. (2006). Genes and Behavior: Nature-Nurture Interplay Explained. Malden, MA:
Blackwell.
Spence, M. A., Ritvo, E. R., Marazita, M. L., Funderburk, S. J., Sparkes, & R. S., Freeman, B.
J. (1985). Gene mapping studies with the syndrome of autism. Behavior Genetics, 15,1–13
Steffenburg, S., Gillberg, C., Hellgren, L., Andersson, L., Gillberg, I. C., Jakobsson, G., &
Bohman, M. (1989). A twin study of autism in Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden.
Journal of Child Psychology and Psychiatry, 30, 405-416.
Stoltenberg, S. F. (1997). Coming to terms with heritability. Genetica, 99, 89-96.
Wahlsten, D. (1990). Insensitivity of the analysis of variance to heredity-environment
interaction. Behavioral and Brain Sciences, 13, 109-120.
Det finns inte mycket att tillägga. Dock måste man säga något om objektivitet,
integritet och opartiskhet.
Som vi har sett består motpartens vittnen av läkare som saknar förmågan att
behandla autism, har starka anknytningar till läkemedelsindustrin och som kan
tjäna enorma summor pengar genom att skriva och publicera dubiösa studier.
Vittnena för Magnus Rees har inga som helst finansiella incitament. Tvärtom.
De är motiverade av fakta och övertygelse. Därför har de ställt upp. Trots detta
har motparten insinuerat att professor Bengtsson saknar kompetens och på något
sätt är mitt ombud. När det gäller kompetens skrev professor Bengtsson
följande:
”Som kunnig på genetiska orsaker och hur svåra de är att studera och beskriva,
anser jag mig kompetent att yttra mig i detta specifika ärende. På inget sätt anser
jag mig behörig att uttala en klinisk åsikt om Magnus Rees. Men eftersom målet
rör beskrivningen av ärftliga orsakssammanhang tycker jag mig kunna tillföra
ärendet värdefulla insikter.”
Och när det gäller hans objektivitet skrev han följande:
”Jag är inget ombud för Magnus Rees och jag accepterar inte att min
sakkunskap ifrågasätts på hur lösa grunder som helst. Om jag är ett ”ombud” för
någon, så är det för mig själv och det mångåriga arbete jag fört för att genetisk
kunskap skall användas på ett produktivt och inte missvisande sätt i samhället.
Detta innebär att jag i många fall offentligt får erkänna att min vetenskap vet,
förstår, och kan åtgärda mindre än vad som spontant tas för givet. En kunskap är
vetenskaplig först när den månar om sina gränser.
82