Fallet Magnus

Palmgren ironiserar över att jag gör en ”juridisk analys” och han anser att jag
därmed fjärmar mig från mitt kompetensområde. Även detta är fel. Jag gör inte
en juridisk analys, utan en noggrann men icke-teknisk genomgång av det
aktuella försäkringsvillkoret för att se om det gäller i Magnus Rees speciella fall.
Ingen speciell juridisk sakkunskap behövs för att i detalj undersöka
försäkringstexten, och om jag låter pedantisk i mitt skrivande beror det kanske
på att jag har ett års träning i teoretisk filosofi förutom min långa erfarenhet av
att steg för steg analysera genetiska orsakssammanhang. Är det något jag genom
åren blivit bra på, så är det just detta: att lugnt och analytiskt gå igenom en
argumentationskedja innehållande genetiska element för att se vilken bäring den
har. Alla får gärna veta, att om försäkringstexten varit annorlunda på bara några
få punkter så hade jag inte deltagit i detta mål på det sätt jag nu gör. Jag hade
också gärna sett att mina kollegor som nu yttrar sig i målet på Holmias sida, och
vars yttranden jag oftast finner högst värdefulla, varit mer insatta i vad ärendet
egentligen gäller: inte orsaksfaktorerna i allmänhet bakom autism, utan i vad
mån ett specifikt försäkringsvillkor är uppfyllt eller ej i ett specifikt fall.
Jag erkänner att jag inte förstår Palmgrens argumentation gällande sannolikheter
och nödvändigheter. Jag fann försäkringstexten intressant i vad den säger om
sannolikheter och vad den kräver av nödvändighet, och gjorde därför en
noggrann genomgång av den i mitt yttrande. Enligt Palmgren förnekar Holmia
min tolkning, men tycks ändå acceptera att försäkringstexten går ut på just detta:
att det måste finnas anlag som med nödvändighet ger upphov till sjukdomen
(”oberoende av levnadssätt och miljö kommer att orsaka sjukdom eller
handikapp”) och att det är sannolikt att i detta fall Magnus Rees har sådant eller
sådana anlag. Jag menar, givet dagens forskningsläge, att ingen seriös forskare
tror att det finns anlag som med nödvändighet ger upphov till autism, att det
finns inget som gör det sannolikt att Magnus Rees har ett sådant speciellt anlag,
och att försäkringsvillkoret därför inte kan anses uppfyllt i hans fall.”
Professor Bengtsson var tvungen att lägga om sitt undervisningsschema för att
kunna delta i förhandlingarna i Malmö. Den enda ersättning han ville ha var en
tågbiljett t-o-r från Lund till Malmö.
Och så kommer vi till vittnena som är forskare och biokemister och engagerade i
praktiska metoder att behandla och bota autism med.
Här är den stora skillnaden mellan vittnena. På ena sidan har vi människor som
kan tjäna mycket pengar på att inte behandla autism och betrakta sjukdomen
som obotlig och medfödd. På andra sidan människor som bara är intresserade av
att sjuka barn ska bli bättre. Men priset kan bli högt.
83