Fallet Magnus

medför begränsningar och luckor i den av Dahl åberopade bevisföringen,
framför allt hans åberopande av äldre undersökningar för bedömning av nuläget.
I centrum för sakfrågan står här diagnosen av autism, närliggande tillstånd och
associerade sjukdomar.
En grundläggande källa till ständig förvirring är det medicinska språkbruk som
sammanblandar en viss symtombild med benämningen på en sjukdom och
diagnos. Detta innebär t.ex. att i medicinsk litteratur kan herpesencefalit påstås
orsaka autism, medan begreppet autism i ett annat sammanhang reserveras för
samma symtombild endast då den icke kunnat hänföras till orsaker av typ
herpesencefalit. Detta inkonsistenta språkbruk gör det t.ex. möjligt för Dahl att
hävda att huvuddelen av alla autismfall ej orsakats av yttre orsaker, samtidigt
som studier (t.ex. Folstein & Rutter 1977) visar att just påvisbara ”biological
hazards” (”biologiska faror”) förekommit i flertalet fall av autism. Genom att
därtill använda olika prefix av typ ”infantil” autism, ”ideopatisk” autism,
”atypisk” autism o.s.v. vars innebörd omväxlande avspeglar ofta obevisade
antaganden om sjukdomsorsakerna, tidpunkten för symtomdebut, förekomsten
av speciella symtom o.s.v. skapar medicinen i allmänhet och Dahl i synnerhet en
ogenomtränglig verbal labyrint. Det är tyvärr inte möjligt att i detta yttrande
införa och tillämpa en konsekvent terminologi, när den inarbetade medicinska
terminologin tillåtits utvecklas på detta sätt. Rimligen bör ändå punkterna i vår
kritik kunna framgå.
Förändrade diagnoskriterier
De studier av autister, på vilka Dahls slutsatser grundas, har inte genomförts
med de diagnoskriterier, som använts för diagnos av Magnus.
- Magnus diagnos ”infantil autism” har av Dahl angivits utifrån kriterier
som i huvudsak fastställts 2004
- de studier som läggs till grund för bedömningen att hans autism är
genetiskt betingad har genomförts långt tidigare – de är publicerade 1977
och 1995. Andra diagnoskriterier har använts vid genomförande av dessa
studier:
o De differentialdiagnoser och med autism associerade sjukdomar
som införts efter 1977, varav många med genetiska faktorer som
grund, har inte varit kända och inte kunnat beaktas vid Rutters
ursprungliga studie 1977. Denna studie har alltså kunnat tilldela
vissa barn diagnosen ”idiopatisk autism”, vilka med senare tids
diagnosregler skulle ha fått annan differentialdiagnos eller
associerad sjukdomsdiagnos. Detta har stor relevans. Vissa av dessa
diagnosgrupper – FragileX-syndrom, Lebers amauros,
Markörkromosom 15 m.fl. har en i dag känd genetisk bakgrund,
som alltså kunnat påverka resultaten.
53