Fallet Magnus

nödvändighet, och gjorde därför en noggrann genomgång av den i mitt yttrande. Enligt Palmgren förnekar
Holmia min tolkning (sidan 2), men tycks ändå acceptera att försäkringstexten går ut på just detta: att det måste
finnas anlag som med nödvändighet ger upphov till sjukdomen (”oberoende av levnadssätt och miljö kommer att
orsaka sjukdom eller handikapp”) och att det är sannolikt att i detta fall Magnus Rees har sådant eller sådana
anlag. Jag menar, givet dagens forskningsläge, att ingen seriös forskare tror att det finns anlag som med
nödvändighet ger upphov till autism, att det finns inget som gör det sannolikt att Magnus Rees har ett sådant
speciellt anlag, och att försäkringsvillkoret därför inte kan anses uppfyllt i hans fall. Hade texten varit vagare och
– grovt sett – gällt om det är sannolikt att det finns en betydande genetisk komponent i Magnus Rees sjukdom,
ja, då hade jag inte alls varit särskilt beredd att protestera mot Holmias tolkning.
Detta är mina kommentarer till Palmgrens text, plus något om mig själv. Vill du eller ni ha mer information så
hör av er.
Med vänliga hälsningar! / Bengt Olle
Det är också viktigt att komma ihåg vad målet inte handlar om. Som advokat
Arnerius skrev: ”Målets kärna är vad Magnus autism inte orsakats av, nämligen
genetiska faktorer sådana dessa definierats i Holmias försäkringsvillkor. Tvisten
handlar inte om vad som orsakat den autism Magnus ostridigt lider av utan om
vad som inte orsakat densamma.”
Det är också viktigt att komma ihåg att det är en ”vanlig” försäkring som det här
målet handlar om, en produkt som erbjuds allmänheten och som vem som helst
kan köpa eller låta bli att köpa. Det är inte någon specialistförsäkring det handlar
om. Försäkringsbolag är alltid beredda att, mot beställning och betalning,
skräddarsy en försäkring för alla möjliga udda ändamål. Det mest kända
exemplet är kanske filmstjärnan Betty Grables ben, som försäkrades hos Lloyds
of London för en miljon dollar. Men i det här fallet hade Holmia en produkt, en
barnförsäkring, som de erbjöd allmänheten. Som konsumenter hade vi friheten
att köpa eller låta bli. Som föräldrar till ett nyfött barn tyckte vi att det var klokt
att köpa en försäkring till Magnus, precis som vi hade gjort med hans tre år äldre
bror Justin. Inte för att vi var sjuka – vi är ju friska båda två. Inte för att våra
släktingar är sjukare än andra – det är de inte – eller därför att det förekommer
ärftliga sjukdomar i vår släkt – sådana finns inte vare sig på min sida eller på
min frus, men om ifall att något skulle hända Magnus.
När ett företag erbjuder allmänheten en produkt, är det praxis att villkoren ska
vara begripliga för ”mannen på gatan” – någon med normal utbildning och
normal intelligens. Man ska inte behöva vara docent i matematik, kvantfysik
eller medicin för att teckna en försäkring. Vad står det då i undantagsklausulen
G1.2? "Med tillämpning av ovanstående gäller försäkringen inte för sjukdom,
9