p18llemm1plaf1aeo18g180top98.pdf

l\1an synes kunna vinna anknytning mellan i den ekonomiska litteraturen och här använda
varubegrepp:
En vara kan i analogi med amerikanska benämningar sägas vara »en klunga av (närliggande)
substitub). I utredningen och här använt varubegrepp kan en vara sägas utgöra
en klunga av substitut, för vilka tillverkningstekniken eller den möjliga tillverkningstekniken
(»de tekniska förutsättningarna») är likartad. Denna begränsning av varubegreppet torde
knappast vara av någon större betydelse, då för de allra flesta konsumenterna (åtminstone
av de i utredningen aktuella produkterna) valet torde stå mellan produkter, som äro lika
varandra även i fråga Oln til1verkningstekniken. Man får dock icke glömma bort att inköpsmotivet
kan vara mycket olika för olika personer och att därför olika personer ha olika
»klungor av substitub). Även samma person kan ha olika inköpsmotiv vid olika tillfällen och
därmed också olika »klungor av substitut». Man synes därför också behöva utöka definitionen
på vara med att det är en klunga av substitut, sådan den framstår för de allra flesta
relevanta konsumenterna.
I allmänhet torde ovan påtalade brister i varudefinitionens stringens icke i och för sig
föranleda några mera betydande svårigheter vid användningen av definitionen. Av praktiska
skäl kan olika varor icke utväljas genom anlitande av definitionen - man kan inte
tillräckligt noga kartlägga konsumenternas efterfrågebilder - men den kan utnyttjas vid
bedömning av tillgängliga varubegrepps rimlighet. Om man sålunda för en grupp företag,
som huvudsakligen framställa vävnader inom ett visst varuområde, exempelvis kostym- och
överplaggstyger av ylle, kan erhålla uppgifter om antalet tillverkade mönster, så synes man
kunna utgå från att antalet mönster utgör ett rimligt tillfredsställande mått på varusortimentets
storlek. Skillnader i antalet mönster motsvara skillnader i varusortimentets storlek.
En speciell svårighet vid definitionen av företag (och industri) för användning i
en konkret analys är att inom samma företag kunna tillverkas varor, vilkas funktion
i konsumtionen äro helt olika, t. ex. pappersmassa och vissa textilvaror eller tyngre
yllevävnader och konstsilkefoder. I sådana fall synes man kunna betrakta den del av
den ekonomiska verksamheten, som berör varor med liknande funktion hos konsumtionen
och med likartad tillverkningsteknik, t. ex. konstsilkefoder, såsom ett företag,
vilket kan jämföras med andra företag, vilka uteslutande tillverka likartade varor.
Ofta är emellertid gränsdragningen mellan olika verksamhetsgrenar i detta hänseende
svår att utföra. Hur svår är beroende på - förutom uppgiftsmaterialets fyllighet -
vilka krav man har på hur likartade produkterna skola vara för att räknas till samma
varugrupp. Ju högre dessa krav ställas desto svårare blir det att erhålla företag med
»renodlat verksamhetsområde» och därmed svårare att avgränsa en industri från en
annan. Icke sällan inträffar att inom ett företag en betydande del av verksamheten
är hänförlig till produkter, som i olika avseenden äro i hög grad likartade, medan
en mindre del av verksamhetsområdet omfattar andra produkter. I sådana fall
torde det ofta visa sig lämpligt att till samma grupp föra företag, vilkas verksamhet
till en viss minimiandel utgöres av likartade produkter.
Vid analysen av distributionsstrukturen och delvis även av produktionsstrukturen har för
grupperna av företag (delbranscher) angivits vilken andel av totala tillverkningsvärdet som en
viss för alla företag i delbranschen gemensam grupp av varor, vilka bilda huvudvaruområdet,
minst utgör för de i delbranschen ingående företagen.
I strukturanalysen har också använts det traditionella begreppet industri, vilket utgör en
betydligt större grupp av företag än de, vilka använts vid analysen av företagens såväl produktions-
som distributionsstruktur.
52