p18llemm1plaf1aeo18g180top98.pdf

Försäljning per kund och år betecknar helt enkelt genomsnittliga försäljningskvantiteten
(i den konkreta analysen av praktiska skäl i stället genomsnittliga
försäljningsbeloppet) per kund och år vare sig kunderna äro detaljister eller
grossister, kommersiella förbrukare (exempelvis konfektionsfabriker i förhållande
till väverier, skofabrikanteI' i förhållande till garverier) eller kombinationer av
dessa. Däremot synes man vid bedömningen av denna komponent icke utan vidare
kunna jämföra företag med och utan försäljning till allmänheten. Äger ett företag
egna detaljaffärer torde dessa i den praktiska analysen lämpligen betraktas såsom
detaljistkunder, ehuru detta icke är fullt tillfredsställande.
I den konkreta strukturanalysen bör lämpligen försäljningen per kund i olika
kundkategorier registreras. Ännu bättre hade varit uppgifter om försäljningens
storlek per kund i olika kategorier fördelad på ett antal storleksklasser. Sådana
uppgifter äro emellertid mycket svåra att erhålla.
Distributionskomponenten försäljning per kund och år kompletteras av distributionskomponenterna
D2, direktförsäljningens relativa storlek J , som representerar
försäljningens fördelning på olika kundkategorier, och D3, antal kunder. 1 Direktförsäljningens
relativa storlek (D2) avser försäljningens inriktning i förhållande
till konsumtionen. En överflyttning av försäljningen exempelvis från grossister
till detaljister (»närmare konsumtionen») innebär en ökning av denna komponent.
Ett bättre än direktförsäljningens relativa storlek utgör försäljningens fördelning
på olika kundkategorier, varom uppgift ofta kan erhållas, och som även
använts i utredningen om de textila industriernas struktur. Likaledes är antalet
kunder i olika kategorier mera signifikativt än totalantalet kunder. Uppgifter
härom kunna ofta erhållas och ha också använts i strukturutredningen om de textila
industrierna. Se härom avsnitten 10 och 13 i kapitel 4.
Angivna, i distributionsstrukturen ingående, komponenter avse närmast försäljningsstrukturen.
I distributionsstrukturen innefattas emellertid även motsvarande
komponenter på inköpssidan: »försäljning» utbytes mot »inköp», »kund» mot »leverantör».
De sålunda ändrade tre komponenterna synas ge en god bild av distributionsstrukturen
på inköpssidan. Sambandsförhållandena överensstämma emellertid
endast delvis med de i diagrammet redovisade. I fråga om de expeditionella
kostnaderna liksom i fråga om sj älva inköpsarbetet torde fördelarna ur kostnadssynpunkt
vara i stort sett desamma som på försäljningssidan. Beträffande möjligheterna
att erhålla ett ur företagets synpunkt fördelaktigt pris synes emellertid motsatta
förhållanden gälla.
Som en fjärde komponent i distributionsstrukturen har angivits D4, försäljningsfrämjande.
I denna innefattas alla de försäljningsfrämjande åtgärder av olika slag!,
vilka icke ingå i tidigare nämnda tillverknings- och distributionskomponenter, såsom
reklam och propaganda.
Tidigare har framhållits svårigheten att draga någon skarp gräns mellan produktions- och
distributionsstrukturen. I litteraturen om monopolistisk konkurrens framhålles - och otvivelaktigt
med rätta ur teoretisk-analytisk synpunkt - vikten av att skilja mellan åtgärder, som
66
1 Under en viss tidsperiod, se även not på sid. 63.