Lärande exempel – att förebygga konflikter mellan individ och familj

SOCIALSTYRELSEN 39I slutbetänkandet av kommittén mot barnmisshandel (SOU2001:72) framhålls vikten av att inrätta en nationell strategiför att samverkan kring utsatta barn ska bli en realitet. Utredningenanser att verksamheter som socialtjänsten, polisen,hälso- och sjukvården samt förskolan, skolan, skolbarnsomsorgenbör ha en gemensam skyldighet att samverka i frågor somrör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Socialtjänsten börenligt utredningen också ha ett lagfäst ansvar för att samverkankommer tillstånd. Motsvarande lagändringar för att säkerställasamverkan föreslås i Hälso- och sjukvårdslagen och skollagen.Framgångsfaktorer för samverkanI slutbetänkandet (SOU 2001:72) framförs faktorer som bidrartill en god samverkan. De som nämns är tydliga mål, gemensammaarbetsmetoder och etiska förhållningssätt. Geografiskagemensamma upptagningsområden skapar bra förutsättningarför samverkan. Att ha ett gemensamt språk med samma terminologiunderlättar. Ett gemensamt synsätt med fokus på barnperspektivetär av vikt.Många forskare menar att ledningens inställning till ochengagemang i utveckling och framtidsfrågor är av avgörandebetydelse för den externa samverkan. Samverkan måste varaförankrad hos ledningen och särskilda resurser bör avsättasför uppdragen. Att följa upp och utvärdera är av största viktoch det är också ett ansvar som vilar på förvaltningsledningen.Regelbundenhet, kontinuitet och en bärande struktur är viktigafundament i en framgångsrik samverkan. Förutom dessa faktorersom nämnts ovan handlar det också om att lära sig levamed skillnader – att identifiera skillnaderna och att lära sig hurdessa ska hanteras.Utbildningsinsatser och kompetensutvecklingKunskaperna från länsstyrelsernas kartläggningar i Stockholm,Malmö och Göteborg, tidigare forskning och synpunkter frånföreträdare för myndigheter och frivilliga organisationer geren samstämmig bild av allvarliga brister i arbetet hos berördamyndigheter med denna grupp utsatta flickor. Det pekas påbrister hos olika myndigheter, främst hos socialtjänsten somhar en central roll i skyddandet av dessa flickor. Men arbetetmed detta uppdrag har också visat att det finns ett engagemangoch en vilja till förändring hos berörda verksamheter. Behovetav kunskapsutveckling inom området framhålls. I Skåne länskartläggning (2002:23, sid. 34) står:Yrkesgrupper som möter de här flickorna efterfrågar också mer