VINNANDE VETANDE - Svenska Fysikersamfundet

Man kan nu definiera siktdjupet som det värdet på x = L som gör
exponenten till 1 varvid man får samma resultat som med det enklare
resonemanget ovan. En annan möjlighet är att definiera siktdjupet som den
skikttjocklek som gör att intensiteten går ner till hälften. Detta innebär
endast en faktor ln 2 i siktdjupet som dock blir av samma storleksordning
som tidigare.
b) När dropparnas linjära utsträckning blir mindre än ljusets våglängd
kommer ljuset inte att "se" dropparna. Vi kan alltså förvänta att den enkla
geometriska modellen ovan bryter samman då dropparnas radie blir av
storleksordningen några tiondels µm.
8. Dela upp det jordmagnetiska fältet i dess vertikala och horisontella
komponsant. Den vertikala komposanten inducerar uppenbart ingen ström i
ringen eftersom den inte ger något flöde genom ringen. Beteckna det
jordmagnetiska fältets horisontalkomponosant med B. Anta att ringen
roterar med vinkelhastigheten ω. Det magnetiska flödet genom ringen blir
då
2
φ = π r B cosω
t
där r är ringens radie och ωt är vinkeln mellan normalen till ringplanet och
B.
Den i ringen inducerade spänningen, e, blir då (vi bryr oss inte om tecknet)
dφ
2
e = = π r Bω
sinω
t
dt
e π r B
Strömmen i ringen, i, blir i
sin t
2
ω
= = ω där R är ringens resistans.
R
Strömmen i ringen ger upphov till ett magnetfält B1 som i cirkelns centrum
har
storleken
µ 0i
µ 0π
rBω
B 1 = = sinω
t .
2r
2R
Detta magnetfält är riktat längs normalen till ringens plan och roterar med
denna. Dela upp detta fält i en komposant utefter B:s riktning och en
riktning vinkelrätt däremot.
µ 0π rBω
Parallellfältet blir sinω
t ⋅ cosω
t . Detta fält har tidsmedelvärdet
2R
noll.
R
240